Mina gamla mönster
När jag renoverade mitt inre täckte jag alla galma mönster med ett tjockt lager målafärg. Iblad, vissa dagar, tänker jag att det kanske hade lönat sig att skrapa bort tapeten helt och hållet för att undvika att de där gamla mönstrna lyser igenom när skuggorna i själen smeker väggarna på ett speciellt sätt. Jag kan naturligtvis fortsätta att måla över med lager på lager och hoppas att det slutligen ska vara heltäckande men jag vet att det inte går.
Tanken slår mig, det kanske inte är meningen att man ska täcka alla gamla mönster. Kanske finns det en poäng med att bli påmind om att det var så här det såg ut. Det tvingar mig att göra det medvetna valet om jag vill gå tillbaka eller om jag vill fortsätta att förnya. Kanske skulle jag, om jag tagit bort mönstrena helt, glömma bort dem och sen, senare i livet sätta upp samma gamla mönster i tron att de var nya?
Nej, jag tar mina gamla mönster och ser att de är en del av min historia men att livet där jag är nu ger utrymme för något helt annat och något helt nytt. Jag lutar mig tillbaka och betraktar skuggorna av de gamla mönstrena och tänker att de är en del av mig. Jag behöver inte upprepa, jag behöver bli påmind och jag har möjligheten och förmågan att skapa något nytt...varje dag!
