Storms make trees take deeper roots

Sorlet från grannens TV, någon som spikar upp en tavla någonstans, en hund som skäller, bilbrus från vägen utanför. En värld som långsamt rör sig framåt, där människor möts, skrattar, gråter, älskar. Där väggar kläs med nya tapeter och fabriksdoftande soffor hittar nya hem. Livet...så som det sker runtomkring mig.

Här sitter jag, snön  har fastnat på mitt fönster och skymmer lite av sikten ut. En ensam ljuslåga flämntar på bordet...men brinner ändå så stark.

Innuti huvudet finns ytterligare en värld, den där alla intryck från utsidan ska processas och analyseras och så småningom få någon sorts mening. I den världen rör sig inget långsamt, tankarna skyndar fram och tillbaka och gör kullerbyttor och tar ny form. Jag tänker, tänker om och tänker rätt.

När jag aktivt väljer att tänka positivt, att ge de positiva tankarna övertaget så upptäcker jag hur förunderligt vacker världen kan vara...även en ensam kväll i soffan. :-)

Dagens affirmation: Jag älskar den jag är, det jag gör och dem jag lever nära

Det är inte särskilt ofta jag försöker undvika att ta till mig mina egna insikter men idag är delvis en sådan dag. Det finns delar av mig själv som jag har väldigt svårt att tänka mig att förändra. Min förkärlek för att bekräfta min omgivning är en sådan sak. Jag älskar mina vänner och jag vill verkligen att de/ni ska veta det. Men insikten har kommit till mig sakta men säkert....bekräftelse i överflöd kan slå fel.

1. Det kan vara svårt för mottagaren att avgöra om det bara är den vänskapliga bekräftelsen eller om det ligger dolda budskap däri.

2. Mottagaren kan så småningom känna en press på sig att alltid leva upp till mina höga tankar om henne/honom och då blir bekreftelsen till slut något negativt och en belastning.

3. Med mycket bekräftelse riskerar man inflation. Dvs ordens mening blir mindre betydelsefulla.

Så vad ska jag då göra? Jag har denna insikt samtidigt som jag vet hur värdefullt det är att få höra att man räcker till och är bra precis som man är. Jag vill fortsätta bekräfta mina vänner och allt det de är...men jag vill ju inte att de ska uppleva något av det ovanstående.

Vad finns det då för fördelar med att tillåta sig att bekräfta sin omgivning?

1. Jag gör en annan människa glad (förhoppningsvis)

2. Kanske kan bekräftelsen bidra till att stärka motpartens självförtroende i de fall där det kan behövas

3. Jag är san mot mig själv och säger det jag tycker, tänker och känner

...och självklart...eftersom jag inte är mer än människa och inte på någotvis en perfekt sådan (perfekt är tråkigt eller hur?) så finns det ju en del av bekräftandet som har till uppgift att skapa en atmosfär där motparten vågar bekräfta mig. Mao...jag är bekräftelsetorsk och söker bekräftelse.... men...viktigt i sammanhanget..jag har för länge sedan slutat med att bekräfta någon för sakens skull...det jag säger...det menar jag.

Hur som helst, nu funderar jag över hur jag ska hitta en balans i mina relationer till andra människor...hur jag ska våga lita på att mina vänner vet att jag värdesätter dem över allt annat...utan att jag hela tiden måste tala om det för dem....att arbeta med min egen tillit.

...nästa steg är att lära mig att ta emot...och känna tillit i det....men det kommer längre fram...en sak i taget.

Dagens affirmation: Jag är stark och vacker

Jag står här själv, med ett välbekant tomrum i hjärtat men ändå mindre ensam än jag var för ett år sen.

Jag står här obruten, med rakare rygg och blicken riktad framåt.

Jag ser klarare nu. Jag syns klarare nu.

Jag är starkare än jag anat och ändå mer sårbar än jag vill tro.

Jag är rik för att jag kan känna och stolt för att jag vågar.

Jag tvivlar men jag tvivlar mindre, jag är otrygg men ändå tryggare.

Jag misstror men känner ändå mera tillit.

Jag tar två steg fram och ett tillbaka men jag är i alla fall på väg i rätt riktning.

Dagesn affirmation: Jag väljer kärlek

...det där är min affirmation för dagen.

Jag har startat en ny tradtion på min arbetsplats. Jag har gjort en hel drös med små affirmationskort som jag varje morgon går runt med till mina närmaste kollegor så att de får dra en affirmation för dagen. Första gången gjorde jag det bara som en kul grej...med förväntningen att de skulle tycka att jag var lite i flummigaste laget men det har visat sig att dessa små affirmationskort är väldigt uppskattade och lätt beroendeframkallande så numera ringer de in och frågar efter dem om jag inte hunnit gå runt innan 9.00 fikat.

Nåja, det finns kanske någon som tycker att de där affirmationerna är lite väl magstarka men jag tror att hon uppskattar dem ändå för hon tar ju en varje morgon ;-)

Hur som helst...jag skulle behöva komma på några nya bra affirmationer eller positiva budskap så om du har förslag så tar jag tacksamt emot.

Det är en gåva i sig att få bidra med något positivt i någon annans dag :-)

...jag älskar ord...nästan mer än choklad, ja, faktiskt mer än choklad med citron och ingefära...ord är något av det bästa jag vet...först kommer kärlek och vänner...och kanske skratt...men sen kommer nog ord. Har låååånga intressanta, givande och insiktsfulla samtal med min nya kollega. Vänder och vrider på orden, formulerar tankar, bollar fram och tillbaka som en riktig rysar tennismatch. Är rädd att hon riskerar att komplettera sitt skavsår på foten med skavsår i öronen. Men hon säger att hon ska säga till om jag pratar för mycket...och jag litar på det.

Älskar ord...att tala...att samtala och att skriva. Kommer på mig själv med att skriva onödigt långa meddelanden eller bara skriva för skrivandets skull...för att lägga ord till ord och se vad det blir för resultat. Hoppas att jag inte tröttar ut folk med alla mina ord...och hoppas att jag kan lita på att även andra vågar säga ifrån om orden blir för många, för långa eller för närgångna.

Är väldigt glad att jag har alla dessa ord i mig och förmågan att uttrycka dem och även folk som väljer att lyssna...tack för det!

Dagens Affirmation: Jag piggar upp mig själv och min omgivning

Har du tänkt på alla små mirakel som fyller livet? Allt det vackra och enkla som vi tenderar att ta för givet. När jag ser efter riktigt noga och verkligen lägger märke till dem så inser jag hur rikt mitt liv är. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta den rikedom jag har i underbara vänner och små vackra mirakel!

4-åringen som sjunger en sång, en helt egen text till en helt egen melodi om något som händer just nu.

6-åringens underbara skratt när jag kittlar honom.

Hundens entusiastiska välkomnande.

Solen som bryter igenom den gråa novemberdagen

En vän som orkar lyssna

En kopp nybryggt kaffe

Telefonen som ringer just när jag behöver det

De fina orden som gör mig starkare

Ett leende som smittar av sig

En tanke som lockar till skratt

Ljuslågan som flämtar och sprider sitt varma ljus i rummet

Den långa varma kramen som håller sig kvar och får mig att känna mig trygg och omtyckt

Den perfekta orkidéblomman

En vän som lutar sitt huvud mot min axel och låter mig trösta

En sång som väcker minnen

Nya insikter

Gamla insikter som kommer tillbaka och gör sig påminda

….det finns så mycket…så oändligt mycket att vara tacksam för!

Dagens affirmation: Allt jag behöver kommer till mig nu, helt utan ansträngning.

Gjorde ett personlighetstest på nätet. Mest på skoj men också för att jag fortfarande spånar över en föreläsning i kommunikation. Hur som helst...resultatet blev ganska spännande och stämmer skrämmande bra in på vem jag är. Om du orkar läsa kan du kanske lära känna mig lite bättre...fast allt är ju en sanning med modifikation. http://www.personalitypage.com/INFP.html

Kramisar och krusiduller

Jag står där, framför en grupp torsdagströtta förskolelärare och pratar om tankens kraft och om vikten av- och konsten att älska sig själv. JAG står där. Någon säger att ”det är svårt att älska sig själv om omgivningen hela tiden förminskar en.” Jag säger ”om man upplever att omgivningen förminskar en så är det desto viktigare att våga älska sig själv tillräckligt mycket för att inse att man förtjänar en bättre omgivning”. JAG säger det. En sanning jag tror fullt och innerligt på men har fruktansvärt svårt att leva upp till.

Det motsägelsefulla i att just jag står där och pratar om konsten att våga vara kärleksfull mot sig själv och inse sitt fulla värde slår mig. Samtidigt kan jag göra det just för att jag vet hur svårt det kan vara. Jag vet hur det är att leva med självföraktet, att inte räcka till och att andas övertygelsen om att jag inte är värd att älskas…därför är jag inte älskad.

Men jag vet också hur det är att komma till insikt, att våga så det där föret som sakta växer till något som liknar självkänsla och självförtroende. Jag vet att den enda människan jag alltid har med mig är mig själv och om jag ändå måste dras med MIG dag ut och dag in så gör jag bäst i att utveckla en kärleksfull och respektfull relation till mig själv. Med den kärleken och respekten växer också min förmåga att älska och respektera människor omkring mig…och kanske våga ta emot den kärlek och respekt jag möter och lita på att den är ärlig och sann.

Visst är det att vara kärleksfull mot mig själv att våga ta emot kärleksfulla människor i mitt liv och inte förskjuta dem i tron på att de kommer genomskåda mig och se hur värdelös jag är…av rädsla för att inte kunna leva upp till deras eventuella förväntningar och helt enkelt inte räcka till. Jag har lärt mig, jag lär mig varje dag, att våga den risken och att det faktiskt inte bara är upp till mig. Jag kan inte ta ansvar för andra människors förväntningar.

Men att våga ta emot är ändå lätt jämfört med att våga säga ifrån när någon trampar på mig. I min strävan efter att vara den jag tror att jag förväntas vara, ställer jag gärna upp som dörrmatta om det är det du behöver….eller jag gjorde..och jag var bra på det. Sög åt mig skiten effektivare än något som sålts på TV shop och gladde mig åt att någon kunde gå därifrån med rena skosulor…att jag kunde vara till nytta.

Det var då, jag har kommit på att jag kan vara till mycket bättre nytta på många andra sätt. Och jag vill gärna vara till nytta i mina vänners liv. Vill gärna vara någon som lämnar ett litet positivt avtryck, en axel att gråta ut mot, ett öra som lyssnar, en röst som tröstar eller bara någon som får dig att känna dig lite mer älskad.

Vill också vara ärlig, såväl när jag behöver säga ifrån som när jag säger att du är fantastisk.

Jag har växt, jag behöver inte förminska mig själv för att boosta någon annan. Jag behöver inte anpassa mig efter vad jag tror någon annan vill…jag förtjänar nämligen att vara älskad precis som jag är…med eventuella fel och brister…men framför allt med mitt oändliga lager av kärlek som jag vill slösa på alla underbara människor i min omgivning.

Så om du vet med dig att du är min vän….tro på att jag älskar, högaktar och respekterar dig…i all din storhet!

Kram/m