Storms make trees take deeper roots

Ännu en helg har kommit och gått och jag ställer mig återigen frågande till vart tiden tar vägen? Har i alla fall varit ordentligt produktiv i helgen.

Började med att möta upp mina glada dansvänner nere på stan i fredags för att dansa dammet av kullerstenarna under marknadsafton. Jag tror att vi alla enades om att det blev riktigt lyckat, bra val av danser, bra mixad musik och vädret som var med oss. Kvällen avslutades med mycket god middag i trevligt sällskap…en bra början på helgen!

Helgen i övrigt har bestått av hushållsbestyr. Har lagat 17 matlådor (4 olika rätter) och börjat förbereda för den stundande golvläggningen i kök och hall…dvs. jag har skruvat bort alla lister och toksanerat skåp, kakel och väggar i köket. Är mycket belåten med resultatet och ser nästan fram emot att ta mig an hallen. Det kommer att bli superfint med det nya golvet sen.

Landade igår kväll i soffan framför en dansk dokumentär om kärlek. Det visade sig vara ett mycket intressant program. Väckte gamla insikter och gav på något sätt nytt hopp. Det kanske låter bistert att tänka att ”sorgen är kärlekens pris” men det är sant och om man tar till sig den sanningen och inser att man inte kan skydda sig från sorgen så blir det på något sätt lättare att uthärda.

Sanningen är den att när vi älskar så kommer vi förr eller senare att förlora och med andra ord sörja. Om man inte sörjer någon man förlorat så kände man inte kärlek , oavsett om förlusten är ”tydlig” i form av ett dödsvall eller ”otydlig” som en separation. Det ska naturligtvis också säga att sorgen i sig kan ta sig olika uttryck från person till person och även från tillfälle till tillfälle.

Nu vet jag en och annan som ser detta som en utmärkt anledning att stänga av och låta bli att älska..för att sorgen känns för skrämmande och outhärdlig. Men lika skrämmande som sorgen är, lika förunderlig är kärleken i alla dess former (föräldrakärlek, syskonkärlek, vänskap, kärlek till ett djur eller kärlek till en partner etc).

Jag kan bara utgå från mig själv och jag vet hur grym sorgen vid en förlust kan kännas men jag skulle aldrig vilja vara utan den om det innebar att jag inte fick känna kärleken… Tänk också på att sorgen kan vi läka…och kärleken kan vi göda så att den lever vidare och låter oss uppleva det förunderliga igen..och igen…och igen.

Dagens affirmation: Jag vågar känna ovillkorlig kärlek

Vaknade förvånansvärt pigg imorse efter att ha sovit nästan 3 dygn i sträck. Började känna av halsen i lördags när jag var på kryssning (för övrigt en trevlig tillställning som vanligt) och vaknade sedan på söndagen med en hals som kände som om någon kört en stålborste fram och tillbaka. Inget vidare. Söndagen tillbringades därför på soffan och mestadels sovandes. På liknande sätt har jag sedan fått både måndag och tisdag att passera men är som sagt tillbaka i verksamhet igen idag och känner mig betydligt piggare.

3 dygn tillsammans med mig själv kan dock kännas som minst 1 dygn för mycket. Det blir väldigt mycket tid över att tänka, grubbla och fundera. Men måste ändå säga att jag numera landar en ganska trivsam acceptans av mig själv. Jag kommer alltid söka utveckling och förändring men det innebär inte att jag måste tycka illa om mig själv idag.

Inser när jag ser mig omkring och pratar med mina vänner att jag faktiskt har det ganska bra. Ibland ska man nog vara tacksam för att livet inte alltid är fullt av drama och händelser…ibland kan det vara skönt att livet bara är…

Dagens affirmation: Jag uppskattar det jag ser när jag ser mig själv

Jag samlar på fina minnen och goda vänner! Under mina 35 år så har jag varit lyckligt lottad och fått mitt liv berikat av så många olika underbara vänner. Somliga har kommit och gått andra har funnits med hela vägen men hur det än har varit så har dessa möten med människor gjort mig så otroligt rik och bidragit till att göra mig till den jag är idag.

Ibland behöver jag påminna mig själv om att det är just så här livet är…det är föränderligt. Det tjänar ingenting till att hålla krampaktigt fast vid det som ÄR för det kommer ändå att vara något annat imorgon…och både det som var, det som är och det som komma skall…kan vara lika fantastiskt…fast på helt olika sätt!

Jag vill bli bättre på att inte hålla krampaktigt utan att vara uppmärksam och njuta av det som kommer till mig…

Dagens affirmation: Mitt liv är fullt av lust och glädje

Har förskansat mig i växeln den här veckan. Dvs. sitter utan Internet eller övrig kontakt med omvärlden…förutom de som ringer in då förstås. Inser att det var mycket läääänge sedan jag satt i en växel en hel dag. Rösten börjar kännas sliten. Men det är kul att se att de gamla takterna sitter i.

Hur som helst, jag ställer mig återigen frågan varför folk inte kan sköta sig själva och låta bli att lägga sig i det som inte angår dem och vad det är som är så förskräckligt spännande med att sprida rykten om folk. Undrar allvarligt om jag arbetar på ett dårhus?

Senaste ryktet i raden är tydligen att jag och min kollega har ett förhållande! Måste då återigen påpeka för världen att bara för att jag kommer bra överens med någon, bara för att jag skrattar ihop med någon så innebär det för fan inte att jag har eller vill ha ett förhållande med vedebörande! Jag blir så jävla trött! Det finns absolut ingen grund för detta nya rykte och inte heller någon anledning till att någon skulle tro det…förutom att man gillar att skapa snaskiga rykten…och utöver detta så fortgår kampanjen som går ut på att få oss att sluta skratta på arbetstid. Suck!

Nåja, vill inte lägga min energi på att störa mig på dessa människor. Livet är för kort och på tok för dyrbart för det. Jag tänker inte låta mitt goda humör svärtas ner och förgöras av elaka tungor och avundsjuka kärringar…NO MORE!

Så nu skall detta förpassas till historien och jag tar några djupa andetag och minns alla underbara, trevliga, sansade människor jag har i min omgivning (vilka jag för övrigt inte har några romantiska förhållanden med…). Inser hur lyckligt lottad jag är och kan tycka lite synd om de som inte har det jag har!

Dagens affirmation: Idag väljer jag att se det positiva i mitt liv

Under ytan lurar en liten rädsla, en oro för att jag kanske inte är fullt så stabil som jag känner mig. Tänk om det visar sig att jag har fel, om jag plötsligt faller fritt igen och inte får fotfäste. Vill konservera den behagliga, trygga känslan som jag levt i de senaste månaderna. Jag vet att livet inte alltid kan vara så. Jag vet att det kommer att komma dalar, dagar då livet är tungt och dystert. Men jag vill inte, vacklar plötsligt i min tillit till mig själv.

Påminner mig själv om att jag  är en annan än den jag varit. Att jag lärt mig mycket om mig själv de senaste åren och att jag utvecklats. Påminner mig själv om att jag är fri att välja annorlunda för att undvika gamla misstag eller att falla i samma gamla gropar. Påminner mig själv om att jag reagerar annorlunda idag än jag gjorde igår och att jag för varje dag som går blir ännu starkare, ännu stabilare och ännu tryggare i mig själv.

Visualiserar för mig själv hur jag tittar upp på de hopande molnen, tar ett djupt andetag, konstaterar att jag är vattentät…och tänker att ”inget kan växa utan regn”..inte jag heller.

Tänker vara redo och förberedd nästa gång ovädret drabbar mig…och skulle det behövas…så vet jag att det finns ställen där jag kan söka skydd för stormen och låta den dra förbi.

Dagens affirmation: Jag är i god balans med mig själv

Idag är sista arbetsdagen för mig den här veckan. Kroppen och huvudet tar tacksamt emot ett avbrott från arbetets enformighet och kontorets lysrörsbelysning och tysta surrande av maskiner.

Önskar dock att ledigheten imorgon grundade sig på något positivt men dessvärre är jag ledig för att gå på begravning. Försöker att inte tänka på det så mycket i förväg. Jag vet med mig att morgondagen kommer att bli grymt tuff. Men det är imorgon och det är något jag inte kan rå på. Livet är sådant, inte alltid rättvist och blir väldigt sällan som man vill eller tänkt det..och döden är väl dessvärre likadan.

Hur som helst, mitt trötta huvud till trots så känner jag mig ganska nöjd med mig själv idag. Jag förundras över att jag känner mig så trygg i mig själv och vågar utmana mig själv på sätt jag inte skulle vågat göra för bara några månader sedan. Det är underbart att få åka med på min egen resa och uppleva förändringen och utvecklingen.

Jag har kört ner rötterna i myllan och låter dem växa sig starka…när stormarna viner kring mina grenar stretar rötterna emot och gör att jag står ännu starkare vid nästa storm… Jag hyser idag en stor tacksamhet till ALLA de människor som finns i mitt liv. Som hjälper mig att utvecklas och bli den jag vill vara. Ni som lyssnar, som bollar, som utmanar, som roar…Alla!

Har frossat i fantastiska människor i helgen! Valborg firades i Blackeberg med ”Blackebergskollektivet”, ja, de är förstås inget riktigt kollektiv men de bor så väl samlade inom en liten radie i Blackeberg att de i princip kan kallas för ett kollektiv. Hur som helst är det en ”bunt” underbara människor som välkomnar, släpper in och förgyller min tid när jag har möjlighet att umgås med dem. Så även denna Valborg.

Vi trotsade regnet och slog upp två partytält med picknickbord under sen blev det grilla och sjunga och umgås för hela slanten. Mycket trevligt. Slutade dock med en ganska tidig hemgång för mig som skulle köra tillbaka till Norrtälje. Landade i Roslagens trygga famn vid midnatt ungefär.

I lördags morse bar det sedan av mot storstan igen. Den här gången i sällskap med Tobbe för att bevista harmoni mässan i Solnahallen. Efter två varv runt utställningshallarna införskaffade jag en mycket fin väggbonad (härmade T som dock köpte 2 stycken) och en väldig massa ”naturgodis” som väl mest borde klassas som chokladpraliner…men goda var de.

Vi begav oss norröver igen med lunchstopp på Subways i Rimbo och sedan healing och massage hos T. När vi var sådär lagom mosiga så anslöt Evelina precis som planerat för att agera försökskanin åt healing Tobbe. Själv passade jag på att meditera lite. In alles en väldigt bra dag i harmonins tecken. Kände mig både avslappnad och nöjd när jag slutligen återvände till min trygga lya.

Söndagen började med välbehövlig sovmorgon och sedan en promenad i solskenet. Det blåste dock lite kallt men var ändå väääääldigt skönt. Frisk luft och solsken gör gott för själen. Sedan blev det fika på stan med Dagrun…det var på tiden. Tänk att det ska vara så svårt att hitta tider som passar när man bara är två personer. Det var hur som helst väldigt trevligt och avslutades med ytterligare en promenad.

Det känns som om jag fått ladda batterierna lite i helgen och idag känner jag mig både till freds och beslutsam…ny vecka, nya möjligheter.

Dagens affirmation: Jag trivs med mig själv precis som jag är