Storms make trees take deeper roots

With quiet steps of no return

She guides you through the night

She watches out for enemies

Prepared to take a fight

 

With hereditary ancient wisdom

She knows just where to go

Her only task this moonless night

Is to protect you

 

Safe in her strength you do not see the hunter,

but she knows he is there

His deadly sent pokes her harmony

but she is not certain as to where

 

Just follow her and you’ll be safe

You’ll find a better way

She’ll teach you all you need to know

see you fit to meet the day

Har just suttit och skrivit ner ett förslag på veckomeny som efterfrågats av några av mina vänner. Det visade sig vara hur kul som helst och därför bjuder jag här på ett middagstips.



Köttfärslimpa med potatismos el. citronslungad potatis

Det här är den absolut enklaste köttfärslimpa du kan göra. Jag brukar välja att göra den med kycklingfärs men det går precis lika bra med vanlig köttfärs.

 

Ingredienser ca 4-6 portioner

500 gr färs

2dl creme fraiche (naturell eller med någon smak)

1 påse fransk löksoppa

 

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Blanda alla ingredienser i en bunke (om du vill kan du lägga till lite dijon senap men utan blir den mer barnvänlig)
3. Smörj en ugnsfast form och läck färssmeten i formen och forma till en limpa
4. Grädda i ugnen i ca 40 minuter
5. Under tiden limpan gräddas skalar du massor av potatis som du kokar och gör ordentligt med potatismos av (så att det räcker till fiskgratängen imorgon)
6. Servera köttfärslimpan med en kall örtsås eller vanlig brunsås och massor av grönsaker.

 

Alternativa serveringsförslag:

Gör moset på lika delar potatis och morötter, smakar mums och får fin halloween färg J.

 

För mer ”vuxensmak” kan du pressa i en vitlöksklyfta i mjölken eller buljongen som du använder till moset då får du ett mos med skönt sting.

 

Om du längtar efter våren och något lättare så kokar du potatisen och skär den i ”potatissallads” stora bitar, pressar en citron och blandar i massor av finklippt persilja häller detta över potatisen när den fortfarande är varm och blandar om. Servera direkt. Superfräscht!

Har funderat en del den senaste tiden över begreppet lycka. Visst finns det många sorter men på något vis har jag nog ändå slutit mig till att just lycka är något kort, intensivt och flyktigt (det där bestående som så ofta kallas för lycka...kanske är...harmoni?). Hur som helst, detta är min teori idag och det är mycket möjligt att jag kan komma att tänka om i framtiden.

Länge, väldigt länge så har mina små lyckorus varit helt beroende av andra människor, kommentarer, känslor eller bara lyckan över att någon annan är lycklig, barn som är underbara och som man får den där lyckokänslan i magen av, vänner som gifter sig, vänner som säger något som värmer etc etc...men alltid har det kommit utifrån...aldrig har jag varit tillräkligt för att ge mig själv ett ögonblicks lycka.

Nu har jag kommit på det...inte mindre än 3 gånger den här veckan har jag upplevt den där korta ögonblickliga lyckan och det har varit helt och hållet min egen frötjänst.

1. I tisdags var en riktigt eländig dag. Livet var mörkt, jag var fet, ful och fruktansvärd och ville helst av allt bara krypa in under en sten och komma fram någon gång till våren (gärna sådär 40kg lättare)...tänkta att kanske kan dansen ändå pigga upp...men hela övningen gick..och visst var det kul..men ändå...det var tungt... Stannar ändå kvar för att köra igenom Sister Kate med "proffsen" (dvs de som är sådär duktiga som jag vill vara)...och så plötsligt släpper det.

För det första är det en fullständigt underbar låt som det är omöjligt att sura till och för det andra...känner jag mig plötsligt mycket, mycket bättre när jag faktiskt lyckas sätta hela koreografin..vägg efter vägg...och bara flyta med i låten. Det är en fullständigt underbar känsla....av flow...av lycka...

2. I torsdags var det gitarrkurs. Tre entusiastiska gitarrister satt snällt och väntade på att resten av gruppen och framför allt läraren skulle dyka upp...men eftersom de tycktes dröja så beslutade vi oss för att börja..."Jag vill ha en egen måne..." om och om igen...och så plötsligt sitter den...jag spelar hela vägen...trycker ner alla strängarna tillräkligt hårt (och inga extra)...inga konstpauser för ackordsbyte...jag bara...lirade...Lycka! ...och det till och med rockade lite (om man vill ta i) :-)

3. I fredags tog jag en sånglektion...det är bara andra gången i mitt liv som jag låter någon annan lägga sig i hur jag låter...eller snarare hur jag använder min röst...Det lät förjävligt...faktiskt...ganska många gånger...ganska länge...och så plötsligt...lyfter tonen...den där som låtit svag och menlös och tom falsk..den lyfter...den fyller rummet...den är ren...och den är min...det där ljudet kom från mig. Jag fylldes av ett fantastiskt bubblande skratt...för det finns där..tonerna...och lyckan...om jag bara vågar.

...summan av kardemumman då...ja...jag vågade dansa något som jag inte trodde jag skulle kunna lära mig..och jag fick uppleva ett ögonblick av lycka...jag vågade låta gitarren låta...fegade inte utan bara spelade...och då fick jag uppleva ett ögonblicks lycka... Jag vågade släppa fram den där tonen...den som finns där...som ligger och lurar...utmana bröströsten...utmana mig själv...och då fick jag uppleva ett ögonblicks lycka...så...vad mer ska jag våga...och vad mer kommer skänka mig ett ögonblicks lycka?!