Storms make trees take deeper roots

...en dag ska jag skriva en sång med titeln ovan. Den ska handla om det där när man träffar någon och faller pladask...trots att han/hon inte stämmer in i "mallen" på en enda punkt...men ändå är så rätt...men som sagt..det blir en annan dag. Idag sitter jag och grubblar över vänner, vänskap, människor i allmänhet...och hur man gör...och vad folk faktiskt tycker och tänker... Hur som helst...bara 1 dag och några timmar kvar till semestern :-)

Är så överjävligt trött på folk och falskspel! Vad är det för fel på folk? Jag kan köpa (och gör det med all respekt) att man väljer bort mig...men blanda för i helvet inte in alla andra..och låt mig i så fall vara! Det är jobbigt nog ändå utan att hela tiden jagas av tvivel...

...Igår firade vi Åsa som fyllde 34...jösses vad tiden går...mysig middag på Dalanisse...jag, Kattis och Åsa...like the good old days...Kan varmt rekomendera den restaurangen. God mat, trevliga lokaler och bra service...mycket prisvärt. När jag kom hem kollade jag av mailen och där låg en förfrågan om att hänga med på en Linedance kväll ikväll...var först lite tveksam men bestämde mig ganska snabbt för att nappa. Planen var att vi skulle vara med på en Pubkväll och visa upp några danser och sedan lära ut några. Nu visade det sig när vi väl var där att det inte kom särskilt mycket folk..men vad gör det? Vi hade musik och dansskor och det blev till sist 2 timmars dans i trevligt sällskap. Känns härligt...nu har jag fått dansa och röra på mig...en bra start på helgen...och vilket fantastiskt väder det blev också. Nej, det har varit en lång vecka med många sena kvällar så nu är det dags för mig att krypa till kojs. Carpe Diem Kram//Malin

...jag är märkligt påverkad av MJs minneshögtid igår kväll. Satt med en stor toarulle i soffan och grät mig igenom de två timmarna. Man kan tycka att det är larvigt, jag har ju trots allt ingen som helst personlig relation till honom och räknar mig inte ens som något stort MJ fan....men jag är helt klart en MJ beundrare. Har alltid tyckt att han är enormt begåvad och att det är något sorgligt över hur han har behandlats av sin omgivning...det är väl det där "vårdande" draget som haft sitt att säga. Visst, jag erkänner, han har förmodligen inte BARA varit ett offer men samtidigt...hur har hans chanser varit att skydda sig från en omgivning som utnytjat och bedragit? Hinner man med att lära sig det när man inte ens hunnit med att växa upp och bli vuxen? Hur som helst..oavsett vem han var så är det svårt att inte gråta när man hör talen om vännen, mannen, brodern etc...människan alltså.. Läste i aftonbladet att de tyckte talen var opersonliga och det kan nog stämma...men de behöver inte vara personliga för att jag ska begripa att han faktiskt var en människa...någon som någon älskade...någon som någon saknar...det berör...det rör mig till tårar...och intrycket efter Paris ord på slutet om "den bästa pappa man kan önska sig"...de sitter kvar idag också...Tre barn som förlorat den enda pappa de någonsin kännt...3 barn som går en oviss framtid till mötes. Man kan bara önska för deras skull att familjen är så sammansvetsad som de vill ge sken av...att farbröder och fastrar kommer att kliva in och ta sitt vuxna, medmänskliga ansvar...utan tanke på förtjänster etc. Ang. barnen...jag fick ont i magen av ilska över det faktum att de syntes i rutan igår. Visst, jag sitter som alla andra och tycker att det är kul att se dem och att de är söta ungar etc...men allvarligt...MJ har lagt mycket energi på att hålla deras ansikten dolda för världen...förmodligen för att skydda dem från det kändisskap som han dragits med hela livet. Jag säger inte att det är rätt att tvinga barn att bära masker...men jag tror ändå att det är sunt att hålla dem borta från den galna media världen...han kämpade hårt för det...två veckor efter hans död beslutar hans familja att fläka ut barnen för hela världen...i direktsändning..det är respektlöst i mina ögon! Det är möjligt att barnen haft egna önskemål kring detta men det måste ändå vara de vuxna individernas ansvar att skydda dessa barn... ...allt detta till trots...man kan fundera över hur mycket DNA MJ och barnen delar...men summan av kardemumman...hans dotter...räddade showen...är det stora namnet på löpsedlarna och levererade kort och konsist det som alla kommit dit för att höra...det vi alla framför TVn väntade på...om det var hennes eget beslut...lyfter jag på hatten och tror att världen om några år kan se fram emot en ny generation Jacksons...med förmågan att trollbinda publiken....fast innerst inne hoppas jag att det går att ge dessa barn någon form av normalt liv... We are the world...

Jag går upp på m orgonen och försöker tänka att idag kan bli en bra dag...jag försöker känna mig positiv och förväntansfull...och så minns jag...idag är en ny dag...ännu en tom dag...ännu en dag av frågor och funderingar, av grubblerier och den där ständigt närvarande kampen...kampen för att skjuta åt sidan och lägga fokus någon annanstans...försöker fylla mitt liv med nya positiva saker...men jag kan aldrig fylla det så mycket att jag inte saknar de gamla... Nåja..livet är för kort för att grubbla bort...så jag jobbar på att leva lite på vägen....en dag i taget. Kram /m