Storms make trees take deeper roots

Har lite svårt att sitta still när musiken till vårens linedance kurser ljuder ur datorn för fullt. Men jag gissar att om jag inte får skratta på arbetet så är sannolikheten för att det är ok att jag dansar inte särskilt stor. Så jag nöjer mig med att vicka lite på tårna och ”tänka” stegen samtidigt som jag betar av några uppdateringslistor som jag fått att åtgärda.

Fick en plötslig nyck idag och bestämde mig för att jag ska sluta dricka kaffe. Eller, sluta och sluta, jag tänker väl att jag ska sluta dricka kaffe till vardags och så kan jag dricka någon gång ibland, vid speciella tillfällen. Nu är det ju med kaffe som med allt annat att det är dåligt för visa saker och bra för andra. Möjligen kommer jag, i och med att jag slutar dricka kaffe, öka mina risker att drabbas av alzheimers men å andra sidan så ska jag, enligt andra undersökningar, öka mina chanser att bli gravid (jag vet…det krävs liiiite mer än att sluta dricka kaffe..men vad fan…man får väl ta en sak i taget  )…och så allt det där med att kaffet hämmar vitaminupptaget etc. Hur som helst, för stunden så ska jag avstå från kaffe så får vi se hur det slutar.

Efter ett dygn utan den svarta drycken ska jag erkänna att abstinensen börjar bli påtaglig. Känner mig trött och hängig och inte alls i form…men samtidigt och helt utan samband med kaffets varande eller inte varande så känner jag mig förvånansvärt glad, positiv och full av energi. Dessvärre inte den där energin som gör att man orkar hur mycket som helst (skulle kunna somna på stört) men en sån där må-bra energi som ingjuter hopp och tillförsikt. Jag känner mig trygg!

Ska försöka övervinna den fysiska tröttheten ikväll och ta mig iväg och dansa för att fylla på med ytterligare lite energi. Nu ska jag återgå till mina listor och min musik.

Dagens affirmation:Jag är trygg och känner tillit

Fick mitt goda humör brutalt slaktat igår, först av någon som säger åt mig att jag måste skratta mindre på arbetstid (?!), sen av någon som bestämt sig för att hon vet bättre än jag vad jag känner och tänker och slutligen av en begynnande förkylning som dock visade sig inte vara så farlig som det kändes igår.

Men…se den enkla går jag inte på! Det råkar nämligen förhålla sig så att jag förtjänar att må bra! Jag förtjänar att skratta och jag förtjänar fina vänner som uppskattar mig som jag är!

Alltså har jag bestämt mig för att ingen ska få mig att inte skratta om jag tycker att något är roligt (tar dock i beaktande att jag bör undvika att störa under genomgångar på möten, kurser etc..det var inte den typen av skratt det handlade om i det här fallet). Jag har även bestämt mig för att välja mina vänner med omsorg och passar det inte så är det deras förlust…faktiskt! Jag är beredd att investera rätt mycket tid, energi, kärlek och omsorg i mina vänner. Det enda jag egentligen förväntar mig i gengäld är en liten gnutta respekt för min person. Jag kan bara vara jag! Och tänka sig…det finns faktiskt de som gillar mig som jag är..utan att spekulera i mina motiv etc!

Japp, det händer mycket…väldigt mycket. Jag är inte alls lika rädd längre…låser mig inte i panisk skräck vid tanken på att bli ensam om någon endaste människa skulle tänkas hysa agg mot mig eller helt enkelt inte gilla mig. Jag gillar ju för guds skull inte alla människor men jag tycker att alla människor förtjänar respekt tills de bevisat motsatsen. Det gror en liten gnutta ”tro-på-mig-själv” i mitt bröst just nu…

Dagens affirmation: Idag väljer jag det som får mig att le

När någon annan sätter ord på mina tankar blir de plötsligt på riktigt. Då blir det tydligt och utom allt tvivel. Det jag hela tiden vetat, det jag hela tiden känt får en legitimitet genom att någon annan säger det åt mig…bekräftar det jag känner. Det är som ett erkännande. Orden öppnar dörren till kapitulationen och först då…först nu, när jag sakta men säkert kapitulerar kan helandet börja.. Jag ska läka och bygga upp! Är starkar idag än jag var i fredags och i fredags var jag mycket starkare än jag var för 2 veckor sedan…

Har haft en underbar helg med många fina vänner. I fredags fick jag lite kvallitetstid med Mamma och Pappa när vi var ute och åt middag och sedan var och såg Peter Carlsson och Blå Grodorna på Scala teatern… riktigt bra föreställning med härlig musik och mycket humor. Sammantaget en riktigt bra kväll.

I lördags var jag hemma hos Kattis och masserade henne och sedan åkte Kattis och Åsa och jag till Vällingby där vi käkade lunch och gick lite i affärer. Länge sedan jag shoppade med dem…lite good old days över det hela. Är så tacksam för att jag har mina fina vänner som kan mig så väl…som har funnits med genom alla turer i mitt liv…verkligen hela vägen!

Lördagskvällen tillbringade jag hos Tobbe i Rimbo. Fick en mycket välgörande och som alltid spännande healing i utbyte mot en massage. Tjänster och gentjänster..det är grejer det! Avslutade kvällen med chokladglassfrossa och filmmys. Landade i Norrtälje igen vid 1 tiden…undrar just när jag började bli en nattsuddare?

Allt detta sammantaget visade sig vara ett lysande recept på en bra lördag!

I söndags unnade jag mig en sovmorgon och sedan soff-softade jag större delen av dagen. Precis så som en söndag ska se ut. Fram mot eftermiddagen bar det av till Stockholm tillsammans med Chris, Robin och Tobbe. Tillsammans bevittnade vi en mycket märklig, mycket mäktig och väldigt underhållande föreställning med Henrik Fexeus… kan inte låta bli att oroa mig lite för hur lättmanipulerad hjärnan är..och misstänker återigen att jag går att läsa som en öppen bok…men det gäller att förstå det man läser också..och det kanske kan vara klurigare. Hur som helst, rekommenderar helt att ni ser Henrik Fexeus om ni får chansen.

Har två bestående intryck av helgen.. Det första är att jag syns även när jag tror att jag kan gömma mig och det andra är min oändliga tacksamhet för att jag är så lyckligt lottad och har så många underbara vänner i mitt liv! Tack för det!!

Dagens affirmation: Jag är vis, modig och vacker!

Sådär, nu har jag lugnat ner mig någorlunda efter att ha sett tisdagens ”Uppdrag granskning”. Ville inte kommentera eländet innan jag hunnit sansa mig med risk för att för många fula ord i så fall skulle inrymmas på denna blogg.

Detta till trots… HUR I HELVETE!!!!???? Jag tänker helt bortse från skuldfrågan, den är utredd, dom är förkunnad och i inte mindre än två fall har man funnit ”Oskar” skyldig till våldtäkt. Men när jag ser reportaget på TV så ställer jag mig en mängd frågor som handlar om något helt annat.

Enligt skollagen har skolan en skyldighet att motverka mobbning! På vilket sätt är en ”neutral ställning” ett sätt att motverka mobbning? På vilket sätt motverkar man mobbning på skolan om man som rektor inte tar ansvar för att se vad som skrivs på de sociala medierna om den utsatta flickan. Det är OMÖJLIGT att rektorn inte har hört om hoten och förtalet i en by där det verkar som om både vuxna och barn valt att engagera sig i fallet. Hur kan det i så fall komma sig att de enda som inte har skaffat sig någon som helst åsikt i frågan är rektorn på skolan, personalen på fritidsgården och prästen i kyrkan??? De personer som borde vara skyddsnätet. Som borde ställa upp för BÅDA ungdomarna. Saken är den att även om ”Linnea” hade hittat på hela historien så är skolan ÄNDÅ skyldig att motverka mobbning…

På en liten ort med 2000 innevånare ställer jag mig frågan hur Prästen kan ha undgått att få information om att pojken DÖMTS för brottet? Och den största frågan av alla…När reportern berättar att pojken begick ännu en våldtäkt efter skolavslutningen i kyrkan….HUR I HELVETE kan det första man kommer på att säga vara ”stackars pojke”????!!!! Jag betvivlar inte att det är synd om pojken i något avseende. Han har svikits av en vuxenvärld som inte talat om för honom att det INTE är ok att våldta sina skolkamrater på toan…men å andra sidan..de flesta killar jag känner VET detta ändå.

Sveken i den här historien är så många och så fatala att det inte finns ord för att beskriva det. Som så ofta är det offret som tvingas flytta och göra om sitt liv medan mobben fortsätter att raljera och gå på…förtala och kränka. Det är tragiskt..djupt tragiskt! Historien verkar vara så full av vuxna människor som väljer att ljuga för att inte behöva ta ansvar för sitt ställningstagande…och jag kan bara anta att detta innebär att de inser att de kanske gjort fel.. För ärligt talat…om man inte tar ställning FÖR en flicka på 14 år som utsatts för en våldtäkt på skoltoaletten (glöm inte att gärningsmannen är dömd för detta)…då har man fanimej tagit ställning FÖR våldtäktsmannen..det finns ingen ”neutral ställning” i detta ärende!

Nej, jag hade nog inte hunnit lugna ner mig så mycket som jag hoppas…Jag får nog lämna åt andra att i skrift kommentera den här historien vidare…

Dagens affirmation: Jag är stark och kraftfull!

…kan hända är jag tråkig…men jag är i alla fall inte uttråkad!

"Hon plockar tyst upp resterna av det som brukade vara hennes liv. Ser på den patetiska lilla högen hon har i sin hand och undrar vad hon ska göra med den.

Runtomkring henne är det bara svart. Mörkret är tätt och kvävande, omsluter henne fullkomligt och gör det svårt att se vad den lilla högen består av. Hon letar efter guldkornen som hon vet finns där.

Sakta och metodiskt börjar hon sortera spillrorna, lägga pussel, skapa något nytt. I takt med att det nya tar form viker mörkret undan. Det nya blir tydligare och tydligare tills hon plötsligt sitter där i fullt solljus och betraktar den förunderliga skönheten i det nya liv hon just har skapat…"

Dagens affirmation: Idag väljer jag allt det jag vill ha i mitt liv



http://www.youtube.com/watch?v=QuJDMKAZGGs

Sitter och är lite ruggig. Solen skiner utanför men når inte riktigt ända fram till mitt skrivbord. Är rastlös, har inte alls någon lust att sitta här. Det känns som om livet är fullt av så mycket jag vill att jag inte riktigt har tid att jobba. Jag vet, jag har sagt det förr och det kan te sig en aning tjatigt men det är så det är….det känns som om livet är för kort för att sitta av tiden.

Igår kväll stod det dans på schemat. Det är så underbart roligt när pusselbitarna plötsligt faller på plats och dansen sitter där, även den jag aldrig trodde att jag skulle få till. Mer dans åt folket! Och snart är det linedancekryssning…då jäklar!

Upptäcker, när jag tar mig tid att tänka efter, att jag står mycket stadigare än vad jag tror att jag gör. Har svårt att tänka mig att någon skulle få torka av sina skitiga skor på mig idag. Är på riktigt…PÅ RIKTIGT…nöjd med mig själv som jag är i alla viktiga avseenden. Dvs jag tycker att jag är en rätt bra människa med en hel del goda egenskaper som jag försöker dela med mig av till mina vänner och medmänniskor. Jag är en människa i utveckling som alla andra..klart det alltid kommer finnas saker att förändra eller utveckla..men det behöver inte innebära att det som är JUST NU är mindre bra.

Dagens affirmation: Jag är i god balans med mig själv

Jag intalar mig själv att jag inte behöver reagera, att jag inte behöver ta åt mig och att det inte är värt energin att bli störd av människors plumpa kommentarer…men ändå, ibland undrar jag!? Jag satt och småpratade med en kollega på lunchen och sa att jag skulle vilja åka upp till Rättvik på hälsocamp en vecka och bara ha nån som lagar mat åt mig och möjligheten att köra 3-5 träningspass om dagen och bara fokusera på att ta hand om mig själv…men det kostar skjortan och femtio så det blir inte av…då plötsligt lägger sig en tredje person i samtalet och säger lite lagom surmulet med en ”det-finns-ingen-anledning-att-inte-träna” röst – det är gratis att springa i spåret! Jag blir matt…det var inte det, det handlade om..jag tränar för fan gratis på friskis också…men jag jobbar, alltså kan jag inte träna 3 pass om dagen och jag har ingen som lagar mat åt mig..det var inte vardagsmotionen jag var ute efter utan en vecka som jag satsar på mig själv helt och hållet..och att hon sen lyckas få mig att känna mig som en urkass människa för att jag inte är ute och joggar varje kväll..det är inte ok! Sanningen är nämligen den att jag tränar klart mer regelbundet än de flesta av mina kollegor och absolut mer regelbundet än vad hon gör..Ahhhh varför blir jag så provocerad!

Nåja, jag tänker inte låta det dra ner mig. Är på bra humör och trivs bra med livet som det är just nu…INGEN ska få rubba det!

…önskar dock att min kropp var lite mer samarbetsvillig. Fick jordens magknip igår kväll och trodde på fullt allvar att jag skulle behöva åka till akuten eller något för jag kunde nätt och jämt andas…men efter någon timme så gav det med sig en gnutta och idag är det betydligt bättre även om det inte är helt ok. Pysslar om mig själv lite så att jag ska vara pigg och frisk inför dansen ikväll..vill inte missa ju!

Dagens affirmation: Jag känner mig själv och är nöjd med den jag är

Jaha, då kan man lägga en alldeles utmärkt helg till handlingarna. Hade en mycket trevlig lördag. Trots att det blåste kuling ute så räddade isen oss från att det blev sjögång ombord på båten. Dock lyckades jag visst i något svagt ögonblick ta på mig uppdrag i föreningen som jag inte riktigt hade tänkt mig. Men ska jag vara ärlig så tror jag att det kan bli riktigt skoj. Gäller bara att jag tar mig i kragen och sätter igång. Ska tillsammans med några till försöka arrangera några klubbdanser under året. Har huvudet fullt med idéer…måste bara sortera dem lite.

Kvällen artade sig riktigt bra med hemmafest hos Chris och provsmakning av det som inhandlats i tax freen….bara provsmakning…jag lovar! Mycket trevligt sällskap många höga skratt…och till och med en bugg…det var inte igår vill jag lova…men oj vad kul det är att dansa! Tackar Tobbe för dansen och Chris för en lyckad tillställning!

Summa summarum…alltså en riktigt bra lördag…fast jag har lite dåligt samvete över att lämna Chris med disken..tror det blev en del…!

Igår tog jag mig, efter välbehövlig sovmorgon, ner till mor för att gratulera henne dagen efter så att säga. Svängde förbi kyrkogården på vägen. Anna skulle ha fyllt 39 igår…det är vansinne…jag fattar inte…trots att det gått snart 20 år sedan hon dog..så ligger sorgen lika tjock och påtaglig fortfarande. Hade en mycket märklig upplevelse på kyrkogården men den återkommer jag till någon annan gång.

Söndagseftermiddagen bjöd sedan på mys framför brasan med snöstormen som ven utanför knutarna…mycket bra!

Nu är det måndag igen…dags för ny vecka…och nya möjligheter!

Dagens Affirmation: Jag litar på mig själv och andra!

Sådär ja, nu har jag sett till att skaffa mig ordentligt med arbete..och det är jag väldigt nöjd med. Dagarna går betydligt fortare när man har mycket att göra och den här dagen får gärna gå väldigt fort…för imorgon är det lördag igen..och vilken lördag sen!

Kryssning med konferens och smörgåsbord med Norrtelje Linedancers på dagen och sen fortsättning och förhoppningsvis (säkert) lång och rolig natt med fina vänner på krypavstånd hemifrån…bättre kan det inte bli!

Ska dock spara lite ork och energi till söndagen så att jag orkar ta mig ner till Hässelby för att fira mammtussen som fyller år…. Hon har lovat tårta med jordgubbar och citronfromage..gött göttigött gött.

Härliga helg! Härliga liv! Underbara vänner! Fantastiska Vår!... japp…det är gött att leva!

Dagens Affirmation: Jag är skapad för stora ting!  (och om nu någon skulle ha snuskig fantasi så sluta genast med det….)

...När jag inte läser Emily Dickinson så lyssnar jag på Dolly Parton..även hon en inspirerande själ med mycket klokt att säga...

Storms make trees take deeper roots.
Dolly Parton

1992 Gjorde jag en underbar bekantskap, mötte en själ som ska följa mig hela livet. Jag gjorde för övrigt många underbara bekantskaper det året men som med så mycket här i livet så är sådana bekantskaper föränderlig men Emily, hon finns alltid där.

Det är den amerikanska poeten Emily Dickinson jag pratar om. I kursen i amerikansk litteratur som jag läste på High School så är Emily och hennes samtida kollegor obligatorisk läsning. Det sades mig att hon skulle vara svår att förstå att dikterna kunde tyckas simpla men svåra att tolka….Jag förälskade mig! Allt man vet och kan läsa om Emily är att hon levde hela sitt liv tillsammans med en syster i ett hus med utsikt mot kyrkogården. Det ryktades att hon förälskade sig två gånger men båda gångerna i män som redan var gifta…

My life closed twice before its close;
It yet remains to see
If immortality unveil
a third event to me

So huge, so hopeless to conceive,
As these that twice befell.
Parting is all we know of heaven,
and all we need of hell.

Det finns så mycket I hennes historia som tilltalade mig från första början…När jag kom hem och pluggade på komvux några år senare så mötte jag henne igen…i ett långt specialarbete i Engelska C. Jag fick fördjupa mig, läsa dikterna igen i ett nytt ljus med nya erfarenheter i bagaget, hittade nya favoriter.. och göra nya tolkningar.

Hur som helst, jag har läst lite Emily Dickinson igen nu…och jag tycker verkligen om hennes enkla sätt att skriva…de små vardagliga tankarna som är så lätta att känna igen sig i.

Heart, we will forget him!
You and I, tonight!
You may forget the warmth he gave,
I will forget the light.

When you have done, pray tell me
That I my thoughts may dim;
Haste! lest while you're lagging.
I may remember him

Nu måste jag ju dock tillstå att dikterna i många avseenden är lite väl melankoliska och sorgsna och därför inte passar min sinnesstämning just idag…men ändå.. Emilys själ går bredvid min och ibland möts de i förunderligt samförstånd.

Dagens affirmation: Jag är avslappnad och grundad

Har bytt gårdagens Country till svängig Rockabilly. The Baseballs höjer humöret på kontoret idag!

Märkligt vad en liten komplimang kan göra för dagsformen. Nu var jag i och för sig i ganska bra form redan när jag anlände till borgen men mötte en av vakterna i entrésnurran och fick en mycket trevlig komplimang som liksom satte extra färg på vardagen. Alltid trevligt att få bekräftat att man inte är osynlig.

Min nacke spökar med mig. I flera veckor nu så har jag haft mer eller mindre ont i nacken. Det knakar när jag gäspar eller i övrigt rör på nacken och jag blir yr och eländig. Tror dock att jag hittade en stretch igår som kan råda bot på eländet ..i alla fall till en viss del. Borde verkligen se till att få massage…

Befinner mig i en fas då jag skulle vilja ha obegränsat med fritid så att jag han med att laga massa god och nyttig mat, träna flera träningspass om dagen (hur ska man annars hinna med både kondition och styrka?), öva flera av de knepigare danserna, spela gitarr, sjunga och framför allt träffa vänner som jag träffar på tok för sällan! …nu är det ju dessvärre så att jag ännu inte vunnit på någon lott och alltså måste arbeta för att försörja mig…= på tok för lite fritid. Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och prioritera och planera….men inte är det lätt när allt är så kul… (och sen finns det ju sådana måsten som tvätt, städ, disk etc…som hamnar lååååångt ner på prioriteringen)

Önskar alla underbara en riktigt härlig St. Patrick’s day!!!

Dagens affirmation: Jag är tacksam för alla erfarenheter jag gjort och lärt av!

I’m a country girl…iihaa! Jodå, det går inte att förneka mitt hjärta klappar lite extra för riktigt bra country musik. Det är något speciellt, det är musik rakt upp och ner..ofta med artister som själva skrivit låtarna och som har en relation till texterna…I like!

http://www.youtube.com/watch?v=4RGURK5iqdU&feature=related

Nån som vet hur en coutrylåt låter om man spelar den baklänges?

I got my wife back. I got my job back, I got my horse back…

Nåja, förutom att lyssna på country så sitter jag på jobbet och laddar för våren…vill ha solsken och värme och nya spännande upplevelser ! ! ! Det är sådär som man kan känna ibland, ni vet, att något är på gång…att det är något som ska hända..men man vet inte vad. Kanske är det bara våren, kanske är det bara som jag hoppas på förändring..eller kanske är det en föraning…återstår att se!

Dagens affirmation: Jag vet vad som är viktigt för mig i livet!

Vad hjälper det att de båda står vid regnbågens ände om de står vid VARSIN ände?

Vad hjälper det att de båda talar samma språk om ingen av dem lyssnar?

Inte hjälper det att han sträcker ut sin hand när hon ändå inte tar den?

De som ser åt samma håll kan inte se varandra.


Dagens affirmation: Jag möter mina medmänniskor med öppna ögon och sinnen

Pick me up!

Man har inte roligare än man gör sig och därför har jag just bestämt mig för att välja ut några bra ”pick-me-up” låtar..inte ”ragga-upp-mig” låtar alltså utan låtar som ska plocka upp mig och få mig på bra humör…en låt för varje dag…tills jag ändrar det till någon annan låt

Måndag: Äntligen måndag! – Jävlar anamma (Självklart!)

Tisdag: Ragge Runt – Eddie Meduza (Why not?!)

Onsdag: Que Sera Sera – Doris Day (Whatever will be will be

Torsdag: Sister Kate – Ditty Bops (Bara jag  lär mig det där med shimmys..så löser sig allt)

Fredag : Magnus Uggla – Efterfest (eller nästan vilken Uggla låt som helst faktiskt)

Lördag: Louie Armstrong – What a wonderfull world (…det är)

Söndag: Dean Martin – That’s amore (…I wish..)

Solen skiner!

På väg till jobbet idag körde jag förbi ett stort bygge strax innan Danderyd. Där var arbetet redan i full gång och alla byggjobbarna i sina knallgula jackor i solskenet såg ut som de där doozarna i Fragglarna. De små figurerna som arbetade flitigt hela tiden med att bygga byggnadsställningar och som sjunger ” Jobbar det gör vi, dans är nåt vi struntar i…” . Det var en ganska lustig syn. Männen som arbetade såg väldigt små ut perspektiv till det stora huset de bygger på….och dans är inget man kan strunta i…det är serious business ju..jag ska lära mig några varianter ikväll..

…små, det är just vad vi är i perspektiv till den stora världen vi lever i. Det är en omöjlighet för oss att greppa allt det stora omkring oss på en gång…men om vi greppar lite i taget…om vi tar tag i en tråd och följer den…reder ut och utforskar en del av världen i taget..då blir det greppbart…på något sätt.

Underbara vackra vänner…jag önskar er en riktigt fin dag!

Dansa och häng med

Sjung med oss låt munnen le

Fart och fest och färg

I vårt Fraggelberg!  

Dagens affirmation: Jag njuter till fullo av mitt liv!

Hur gör man med sorg? Vems sorg är viktigast? Hur prioriterar man när allt borde stå överst på listan? Jag vill bara ta hand om, jag vill trösta och finnas till…men min egen sorg då…kan jag vänta med den, kan jag skjuta den åt sidan så länge och vara stark för de som behöver mig…vem är stark för mig..sen…när jag bestämmer mig för att släppa fram sorgen…när ingen förstår varför…för att det förväntas att jag redan ska vara färdigsörjd..? Känner mig otillräcklig. Kan inte finnas för en av de viktigaste människorna i mitt liv…kan inte trösta min mamma…är livrädd för att späda på hennes sorg med min egen.. Gör mitt gamla beprövade misstag.. sörjer i ensamhet…kan inte förmå mig själv att göra annorlunda.. Det är så självklart att andras sorg är viktigare och sannare än min…de står närmre…

…och får man sörja någon som fortfarande lever…bara för att man vet…att slutet är mycket nära?

Dagens affirmation: Jag tar vara på varje stund, varje dag och gör det mesta av mitt liv

Idag går mina tankar till vännen vars mor ska opereras i 10 timmar. Tankarna går också till min mor vars vän ska opereras i 10 timmar men framför allt går de till kvinnan som ska opereras. Jag håller alla tummar och ber alla böner för att operationen ska lyckas och att det äntligen ska gå att se en ljusning efter de senaste månadernas mörker.

Idag blir jag påmind igen om hur viktigt det är att värdesätta det vackra i vardagen, att uppskatta sina vänner och att alltid låta folk veta hur viktiga de är och hur mycket de betyder. Vi är ingenting utan familj och vänner, vi existerar bara i sammanhang med andra människor och vi glömmer så lätt att visa för dem hur viktiga de är…och plötsligt så är det för sent.

Älskar er!

Dagens affirmation: Jag tror på mirakel