Storms make trees take deeper roots

Man ska lära sig något nytt varje dag har jag hört. Idag har jag lärt mig hur man bloggar från mobilen (kan jag åka hem nu då?) och imorgon ska jag få lära mig grunderna i vårt ekonomisystem.

 

Funderar över det där med ”Fredagen den 13e” och har bestämt mig för att detta inte är någon otursdag. Morgondagen bjuder nämligen på lönesamtal med konsultchefen, avstämningsmöte mellan nämnda chef och uppdragsgivaren och slutligen då en inledande kurs i ekonomisystemet…jag kommer behöva all tur jag kan uppbringa (eller så får jag väl förlita mig på min oerhörda charm och intelligens ;-) )

Dagens affirmation: Jag är uppmärksam och koncentrerad

Att springa ett marathon är ju ingen match mot att försöka gå ner 35kg i vikt…fattar ni vilken uthållighet som krävs för att inte bara lägga av.

 

Fattar ni vilket psyke jag kommer tvingas bygga upp för att träget fortsätta att räkna mina points, planera mat och träning och peppa mig själv i jakten på ett hälsosammare liv. Om jag bara siktade mot det långsiktiga målet skulle jag lagt av för länge sen…som så många gånger förr.

 

Det långsiktiga målet ligger kanske, om jag har tur och ihärdighet, någonstans vid midsommar….nästa år. Alltså kan jag inte sätta livet på vänt och tänka att jag ska börja leva på riktigt när jag nått mitt viktmål…börjar bli för gammal för att slänga bort ett och ett halvt år av mitt liv. Lösningen….många, många kortsiktiga mål.

 

Det är viktigt att ha flera kortsiktiga mål. Nära i tiden och möjliga att uppnå. Tänk dig marathonloppet igen…om jag har som huvudmål att springa ett helt maraton och har som enda delmål att ta mig över västerbron.. När mjölksyran sätter in och stadion börjar kännas väldigt avlägsen..då ligger fokus på västerbron…bara jag kommer över västerbron (springer man över västerbron i Stockholm marathon förresten)…sen när man väl är över..om man inte har något nytt litet delmål (även om det bara är att ta sig till nästa lyktstolpe) så är det lätt att slappna av..sätta sig ner och tänka att ja, ja…jag har ju NÄSTAN sprungit ett marathon i alla fall.

 

Kanske inte blev så tydligt det där men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag har delmål men det är viktigt att ha nästa delmål färdigt innan jag når fram till det som ligger närmast…så att jag hela tiden har något uppnåligt att sträva mot…till skillnad från slutmålet som känns så otroligt avlägset.

 

Nåja, delmålen, min egen beslutsamhet, resultaten på vågen och i hälsa och all underbar pepp jag får gör det värt resan…och som en bonus får jag som sagt träna min uthållighet.

 

Dagens affirmation: Jag är engagerad och uthållig

Ah, sitter på arbetet och är ganska nöjd med mig själv idag. Väljer i de allra flesta fall att göra bra saker för mig själv och det ger resultat.

 

Vågen väntar imorgon men oavsett vad den säger så säger min kropp att jag är på rätt väg. Jag har ny energi, jag har ny hållning och jag har några extra leenden över till de som behöver.

 

Jag är inte direkt nöjd med mitt jobb. Tycker inte att jag utvecklas och är nog i själen ingen kontorsråtta. Ägnar mycket tid åt att gnälla över detta men har för stunden insett att det är så här det är. Detta är vad jag gör just nu och då får jag försöka göra det bästa av situationen. För det första så innebär det att göra ett så bra jobb jag bara kan…med de förutsättningar jag har. Det låter ju enkelt men det är inte alltid så enkelt. Dock är det ett mål.

 

Nu har jag ju då som sagt konstaterat att jag inte är någon kontorsråtta i själen och därför, för att verkligen vara tillfreds med mitt arbete, förmodligen behöver hitta någon annan typ av sysselsättning i det långa loppet. Frågan är bara vad, var och hur… Jag jobbar på det och har en tilltro till att jag kommer att landa i något bra så småningom.

 

Är välsignad i mitt liv med underbara vänner och bollplank som inspirerar och ger mig kraft att följa de vägar jag väljer att gå och lita på att mina val är riktiga. Det värsta som kan hända är ju att jag får välja om...och ta en ny väg.

 

Jo, idag är en bra dag!

 

Dagens affirmation: Jag är positiv till livets utmaningar!

Det är ju det här med mitt ätande. Det är faktiskt ganska intressant när jag börjar bena ut mitt ätbeteende. Ofta säger man ju att man är sugen på något. Jag vet människor som faktiskt kan vara sugna på något specifikt men jag har märkt när jag börjar titta på hur jag äter att när jag äter osunt så är det sällan för att jag är sugen på smaken av just det….desto oftare så äter jag för att jag eftersträvar en känsla, som jag tror att just den där kanelbullen ska ge mig.

 

Varför jag tror att kanelbullen eller glassen eller vad det nu är ska ge mig den där känslan är lite oklart men jag tror dessvärre att det är samhället i stort som spelar in där. I filmer till exempel så äter man alltid glass för att trösta sig. Det laddas alltid med fullt med gosaker när någon ska plugga och över huvud taget så symboliserar fika och godis något positivt. En känsla av tröst, samhörighet, tillfredställelse etc. Det är de känslorna jag letar efter när jag äter den där biten äppelpaj. För just då så tror jag faktiskt att jag ska få de där känslorna…det är först efteråt när jag tryckt i mig ett helt paket singoalla utan att ens komma i närheten av att känna mig tröstad eller som om jag hör hemma i ett sammanhang…som jag ångrar att jag tog den där första kakan.

 

Så, med den här kunskapen om mig själv så borde jag kunna bryta ätbeteendet genom att försöka hitta andra sätt att uppnå de där känslorna…förslagsvis några som fungerar.

 

Jag tar tacksamt emot förslag om du sitter inne på några bra.

Statusuppdaterade Facebook med ”jojomensan…jag är stark och stolt!” och det är jag faktiskt. Jag gör stora framsteg med min fysiska förvandlingsplan. Dvs…jag går fortfarande ner i vikt även om det har varit stiltje ett tag. Har en väldigt konkret plan som jag för stunden är duktig på att följa. Det gör mig stark! Det ger mig självförtroende när jag bevisar för mig själv att jag inte är slav under kanelbullar och snickers…jag kan själv välja när, hur och vad jag äter.  :-)

 

Skulle bara önska att det där självförtroendet räckte lite längre. Förstår inte varför jag blir så förbannat osäker hela tiden. Tvivlar på min egen duglighet och på vad jag har att bidra med. Det sitter så djupt rotat de där känslorna av otillräcklighet. Det finns en mycket gammal (o)sanning i mitt liv som handlar om att jag är nödlösningen.. Jag vet vart den bottnar…Jag kan fortfarande känna känslan fast jag kanske bara var 8-9 år… Den är så tydlig.

 

Men om jag lyckas befria mig från slaveriet under kanelbullar och snickers så borde jag väl även kunna befria mig från mina egna elaka demoner. Jag vet ju faktiskt att sanningen är en annan och att både jag och min omgivning skulle få det mycket lättare och roligare om jag kunde lita på det och landa i det.

...woho!!! Jag gick förbi bullfatet och gjorde mig en knäckemacka...en liten vardagsseger!

Vart har jag glömt mitt poetiska hjärta?

Vart la jag min drömmande själ?

Har någon stulit rösten?

Kan inte hitta orden

...gång på gång under den här förmiddagen så har jag kommit på mig själv med att hålla andan..är inte stressad men har ingen ro i kroppen...Jag undrar om det hänger ihop med att jag inte tränat på drygt 4 veckor.. Blir ändring på det ikväll..kanske blir jag lite mindre rastlös då.

Det är märkligt. Jag har en sådan lust att skriva men ändå så vill inte orden ta form när jag väl sätter mig vid datorn. Mycket frustrerande.

 

Det är väl så att när orden flödar så är det oftast när det är mycket stora känslor som rör sig i mitt huvud och min själ. Just nu är det ganska lugnt. Stiltje skulle man kunna säga. Jag längtar efter de där starka känslorna samtidigt som de ju tar så enormt mycket energi och det är rätt skönt att vara i någon sorts lagom läge.

 

Har suttit en del framför TVn i helgen och sett kärleken ta form på film. Det verkar så enkelt. Som att köpa en trisslott och så ”plötsligt händer det” allt faller på plats och så lever de lyckliga i alla sina dagar.

 

Kommer på mig själv med att längta efter samhörigheten. Efter att sitta i soffan med en axel att luta mig emot. Jag längtar efter att laga mat tillsammans med någon där det bara känns självklart. Jag längtar efter att vara en del av ett vardags team…

 

Nåja, det kanske är våren som skapar den där längtan och som obärmhärtigt påminner mig om ensamheten…och det där som snart är för sent. Men jag kan inte undkomma våren och det vill jag ju inte heller för jag älskar den här årstiden. Jag kan bara ta till mig de känslor som kommer och låta dem vara vad de är. Kanske ska jag faktiskt vara tacksam att jag inte är mitt i de där allra starkaste känslorna…kanske är lagom precis vad jag behöver.

Har inget ordbehandlingsprogram på den här datorn så risken för felstavningar är överhängande men det kan vi leva med...eller hur.

Har just avslutat en meditation. Det var länge sen sist och jag glömmer så lätt bort hur gott det kan göra för kropp och själ bara jag ger mig själv 30 min med avslappning och positiva budskap. Känner mig laddad nu! Laddad med god, positiv energi.

Längtar efter att gå barfota i gräset eller ligga på en filt och titta på molnen och lyssna på vårfåglarna. Ser dock inte direkt ut som om det blir så mycket av den varan den här påsken. Jag kan inte skylla på vädret för det är fantastiskt men från att ha haft en helt oplanerad påsk så har jag plötsligt fått mycket att göra  och jag vill ju ha mycket att göra. Det är underbart att ha vänner som vill träffas och umgås. Härligt att känna att jag faktiskt har ett fullt schema trots att livet aldrig verkar bli riktigt som jag tänkt mig...Jag börjar faktiskt tro på att jag inte behöver känna mig så ensam...men jag behöver anstränga mig lite ibland för att saker och ting ska hända.

Nåja, imorgon ska jag gräva i Norrtäljes smalspåriga historia...det blir spännande! :-) Hade hoppats på att hinna åka till Sanna och Mattias och hjälpa till att klyva ved men som det ser ut just nu räcker inte tiden till..och om sanningen ska fram så bör jag nog ta det lite lungt ytterligare några dagar. Misstänker att jag går och drar på en bihåleinflammation.

Nåväl! Låt Påsken börja gott folk!

Det låter så enkelt, så självklart när jag säger till någon annan ” Du duger som du är…var bara dig själv…det är ju det som gör dig så bra”… men det är inte alls lika enkelt när jag försöker leva som jag lär.

 

En förutsättning för att jag ska kunna vara mig själv är att jag vet vem jag är. Att veta vem jag är innebär bl.a. att jag måste veta vad jag vill och vad jag tycker. Det känns ju inte som en omöjlighet direkt men jag kommer på mig själv med att fundera över om att ”vara mig själv” innebär att jag alltid måste ta ställning, alltid måste ha en åsikt och alltid måste veta vilken den är? Kan jag vara mig själv utan att i varje möte med andra människor ta till lite extra tid för eftertanke så att jag säkert vet att det jag uttrycker är MIN åsikt? Eller kan jag lägga in i begreppet ”vara mig själv” att jag faktiskt är lite velig och ombytlig och att jag inte alltid har en bestämd åsikt i alla lägen?

 

Sen finns det en annan del i detta. När jag ger uttryck åt en åsikt eller agerar i enlighet med det jag känner är ”jag”, så måste jag ibland stanna upp och tänka efter…och verkligen tillåta mig själv att tycka/göra det jag gör utan att ifrågasätta hur det kommer att uppfattas av andra.

 

Jag vet inte jag, men jag vet att jag hur som helst behöver lägga mycket mer tid på eftertanke, på att landa i mig själv och ”jorda” mig.  Lika väl som jag tränar kroppen så behöver jag träna sinnet och ge både kropp och sinne återhämtning.

 

Dagens affirmation: Mina åsikter är viktiga och betydelsefulla

Sitter här och tänker att jag borde summera 2010…men sen ändrar jag mig. Livet är ju inte ett år i taget…livet är en pågående process eller en dag i taget som läggs till ytterligare en dag. Att summera det gångna året blir därför en onödighet. Året som har varit är en del av livet som är.

 

Men, eftersom jag inte kan låta bli att vara en gnutta motsägelsefull, så har 2010 ändå varit ett fantastiskt händelserikt år. Jag har varit ute på äventyr jag aldrig trott jag skulle hamna på. Gjorde husbilsdebut på Chris 80-tals fest, druckit tequila i Old Mexico på Chappen, sovit i tält, gjort om i lägenheten, återknutit gamla bekantskaper, mött nya vänner, skrattat, gråtit, gjort illa mig och läkt igen… och nu står jag här…på något bitterljuvt sätt..på precis samma plats där jag var för ett år sedan…fast ett år äldre och ett år visare…och ett år snyggare ;-)

 

Äntligen! Som jag har slitit de senaste veckorna för att ta mig under det förbannade 100kg sträcket…i morse fick jag äntligen lön för mödan…och jag har tvivlat för att jag inte tyckt att det hänt något men nu när jag summerar så kan jag konstatera att det är  -5 kg sedan 8 oktober och -7cm….så i själva verket håller jag en mycket hälsosam takt i viktminskningen. Därmed inte sagt att jag inte skulle vilja att det gick fortare…mycket fortare.

 

Det är något magiskt med den där 100kg gränsen. Plötsligt känns målet inte alls lika långt borta. Jag är i själva verket bara 0.5 kg närmre än jag var sist jag vägde mig…men det känns mycket, mycket mer greppbart. Nu pratar jag 35kg inte 40…det är faktiskt skillnad.

 

Just idag är jag extra tacksam för hjälp och support jag fått för att ta de här första 5 kilona…det har varit ovärderligt!

 

Dagens affirmation: Jag vet vem jag vill vara

 

Har en sån där dag idag när jag helt enkelt inte borde klivit ur sängen. Som topping på alla andra små förtreter så har jag nu även fått huvudvärk. Men, jag är övertygad om att det kommer att gå över.

 

Har haft en underbar helg. Började fredagen med en skön promenad i skogen i dagsljus och med gott sällskap…inte illa. Sen ägnade jag kvällen åt att städa och förbereda maskeradkostymen till halloweenfesten i lördags.

 

Lördagen bestod av mycket pyssel och förberedelser inför kvällen…hård sminkning och så småningom en mycket trevlig fest med massor av dans. Det blir väldigt svettigt när man kan nästan alla danser på danslistan. Kvällen fortsatte sedan hemma hos Chris där det bjöds på avloppsrör (urk) och en hel del skratt….mycket bra!

 

Sanna och jag landade hemma hos mig vid 2 tiden…och sen var det upp och hoppa igen vid 08.50.

 

Hade en helt förträfflig söndag med lång frukost där föregående kväll avhandlades i detalj innan jag slängde ut Sanna och tog mig själv i kragen och gav mig ut på en liten promenad i solskenet. En timmes frisk luft och sakta lunk följdes av lunch från McDonalds och några timmar på soffan….innan det var dags att klä på sig igen och ge sig ut på en MYCKET skön skogspromenad med stavar…gillar skarpt att gå i skogen…gillar skarpt att gå över huvud taget faktiskt. Får fin fin peppning som gör susen. Känner verkligen att det är grymt bra träning att gå med stavarna.

 

Japp! Så var den helgen slut….och efterlämnade en mycket god eftersmak….mer sånt!

 

Dagens affirmation:  Jag älskar den jag är, det jag gör och dem jag lever nära

Jodå, det är gott att vara jag. Lite trött i kroppen idag efter att ha blivit pushad till ett rätt högt tempo på stavgångs rundan igår…men det känns bra…det gör nytta…och oj vilken kondition jag ska få om jag bara håller i detta.

 

Nåja, lika viktigt som att jag faktiskt rör mig framåt och får motion är att jag samtidigt får frisk luft och trevligt sällskap…en mycket bra kombination!

 

Så, utöver detta så laddar jag för fullt för helgens halloween fest. Har inte riktigt klart för mig vad jag ska ha på mig och inser att det verkar som om alla andra satsat hårt i år. Så vad ska jag då komma upp med som är riktigt ruskigt? (funderade ett tag på att gå naken men vännerna la in protester mot den idén). Just nu lutar det åt att jag kommer få ägna fredagkvällen åt att försöka skapa någon sorts maskeraddräkt….det är bara fantasin…och ekonomin som sätter gränserna.

 

Men innan vi tar helg så ska det avverkas ytterligare en och en halv arbetsdag. Jojomensan!

 

Dagens affirmation: Jag öppnar hjärtat för det som får själen att sjunga

 

Dagens affirmation: Jag är stark och kraftfull

Ja, livet kan ju inte vara roligt jämt…men idag är det onödigt motigt... Men jag tror ändå....på det som är bra är starkt... och ibland behöver man vända komposten för att jorden ska bli riktigt näringsrik och fröt ska kunna växa starkt...det må vara ett riktigt skitgöra men det är värt det när trädet väl står där prytt med vackra, väldoftande blommor och starka rötter som står pall för stormar...jag väljer att tro...

   

 Dagens affirmation: Varje dag strävar jag efter att vara den bästa jag kan

Nu är det vantar på på jobbet som gäller. Även om termometern här inne visar att det ska vara 22 grader så kan jag garantera att det inte är någonstans i närheten av den temperaturen och det blåser full storm från ventilationen. Hur som helt, löser problemet med hjälp av fingervantar och oräkneliga koppar te.

 

Har en bild på mitt skrivbord av en hängmatta i någon sorts tropisk miljö med ett turkosblått hav i bakgrunden…det är där jag skulle vilja vara just nu.

 

Att drömma kostar ju som tur är gratis så det kan jag fortsätta göra. Drömma och ladda inför kvällens dans. Det blir instruktörspremiär för min del…spännande värre! :-)

 

Dagens affirmation: Jag klarar av allt jag väljer att göra