Att känna lagom...
Det är märkligt. Jag har en sådan lust att skriva men ändå så vill inte orden ta form när jag väl sätter mig vid datorn. Mycket frustrerande.
Det är väl så att när orden flödar så är det oftast när det är mycket stora känslor som rör sig i mitt huvud och min själ. Just nu är det ganska lugnt. Stiltje skulle man kunna säga. Jag längtar efter de där starka känslorna samtidigt som de ju tar så enormt mycket energi och det är rätt skönt att vara i någon sorts lagom läge.
Har suttit en del framför TVn i helgen och sett kärleken ta form på film. Det verkar så enkelt. Som att köpa en trisslott och så ”plötsligt händer det” allt faller på plats och så lever de lyckliga i alla sina dagar.
Kommer på mig själv med att längta efter samhörigheten. Efter att sitta i soffan med en axel att luta mig emot. Jag längtar efter att laga mat tillsammans med någon där det bara känns självklart. Jag längtar efter att vara en del av ett vardags team…
Nåja, det kanske är våren som skapar den där längtan och som obärmhärtigt påminner mig om ensamheten…och det där som snart är för sent. Men jag kan inte undkomma våren och det vill jag ju inte heller för jag älskar den här årstiden. Jag kan bara ta till mig de känslor som kommer och låta dem vara vad de är. Kanske ska jag faktiskt vara tacksam att jag inte är mitt i de där allra starkaste känslorna…kanske är lagom precis vad jag behöver.
