Jag är stark och stolt! :-)
Statusuppdaterade Facebook med ”jojomensan…jag är stark och stolt!” och det är jag faktiskt. Jag gör stora framsteg med min fysiska förvandlingsplan. Dvs…jag går fortfarande ner i vikt även om det har varit stiltje ett tag. Har en väldigt konkret plan som jag för stunden är duktig på att följa. Det gör mig stark! Det ger mig självförtroende när jag bevisar för mig själv att jag inte är slav under kanelbullar och snickers…jag kan själv välja när, hur och vad jag äter. :-)
Skulle bara önska att det där självförtroendet räckte lite längre. Förstår inte varför jag blir så förbannat osäker hela tiden. Tvivlar på min egen duglighet och på vad jag har att bidra med. Det sitter så djupt rotat de där känslorna av otillräcklighet. Det finns en mycket gammal (o)sanning i mitt liv som handlar om att jag är nödlösningen.. Jag vet vart den bottnar…Jag kan fortfarande känna känslan fast jag kanske bara var 8-9 år… Den är så tydlig.
Men om jag lyckas befria mig från slaveriet under kanelbullar och snickers så borde jag väl även kunna befria mig från mina egna elaka demoner. Jag vet ju faktiskt att sanningen är en annan och att både jag och min omgivning skulle få det mycket lättare och roligare om jag kunde lita på det och landa i det.
