Att vara mig själv...
Det låter så enkelt, så självklart när jag säger till någon annan ” Du duger som du är…var bara dig själv…det är ju det som gör dig så bra”… men det är inte alls lika enkelt när jag försöker leva som jag lär.
En förutsättning för att jag ska kunna vara mig själv är att jag vet vem jag är. Att veta vem jag är innebär bl.a. att jag måste veta vad jag vill och vad jag tycker. Det känns ju inte som en omöjlighet direkt men jag kommer på mig själv med att fundera över om att ”vara mig själv” innebär att jag alltid måste ta ställning, alltid måste ha en åsikt och alltid måste veta vilken den är? Kan jag vara mig själv utan att i varje möte med andra människor ta till lite extra tid för eftertanke så att jag säkert vet att det jag uttrycker är MIN åsikt? Eller kan jag lägga in i begreppet ”vara mig själv” att jag faktiskt är lite velig och ombytlig och att jag inte alltid har en bestämd åsikt i alla lägen?
Sen finns det en annan del i detta. När jag ger uttryck åt en åsikt eller agerar i enlighet med det jag känner är ”jag”, så måste jag ibland stanna upp och tänka efter…och verkligen tillåta mig själv att tycka/göra det jag gör utan att ifrågasätta hur det kommer att uppfattas av andra.
Jag vet inte jag, men jag vet att jag hur som helst behöver lägga mycket mer tid på eftertanke, på att landa i mig själv och ”jorda” mig. Lika väl som jag tränar kroppen så behöver jag träna sinnet och ge både kropp och sinne återhämtning.
Dagens affirmation: Mina åsikter är viktiga och betydelsefulla
