Mitt maratonlopp...
Att springa ett marathon är ju ingen match mot att försöka gå ner 35kg i vikt…fattar ni vilken uthållighet som krävs för att inte bara lägga av.
Fattar ni vilket psyke jag kommer tvingas bygga upp för att träget fortsätta att räkna mina points, planera mat och träning och peppa mig själv i jakten på ett hälsosammare liv. Om jag bara siktade mot det långsiktiga målet skulle jag lagt av för länge sen…som så många gånger förr.
Det långsiktiga målet ligger kanske, om jag har tur och ihärdighet, någonstans vid midsommar….nästa år. Alltså kan jag inte sätta livet på vänt och tänka att jag ska börja leva på riktigt när jag nått mitt viktmål…börjar bli för gammal för att slänga bort ett och ett halvt år av mitt liv. Lösningen….många, många kortsiktiga mål.
Det är viktigt att ha flera kortsiktiga mål. Nära i tiden och möjliga att uppnå. Tänk dig marathonloppet igen…om jag har som huvudmål att springa ett helt maraton och har som enda delmål att ta mig över västerbron.. När mjölksyran sätter in och stadion börjar kännas väldigt avlägsen..då ligger fokus på västerbron…bara jag kommer över västerbron (springer man över västerbron i Stockholm marathon förresten)…sen när man väl är över..om man inte har något nytt litet delmål (även om det bara är att ta sig till nästa lyktstolpe) så är det lätt att slappna av..sätta sig ner och tänka att ja, ja…jag har ju NÄSTAN sprungit ett marathon i alla fall.
Kanske inte blev så tydligt det där men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag har delmål men det är viktigt att ha nästa delmål färdigt innan jag når fram till det som ligger närmast…så att jag hela tiden har något uppnåligt att sträva mot…till skillnad från slutmålet som känns så otroligt avlägset.
Nåja, delmålen, min egen beslutsamhet, resultaten på vågen och i hälsa och all underbar pepp jag får gör det värt resan…och som en bonus får jag som sagt träna min uthållighet.
Dagens affirmation: Jag är engagerad och uthållig
