Storms make trees take deeper roots

Andas några minuter då dagen för övrigt bjuder på ovanligt mycket arbete och jag har gett mig 17 på att jag inte ska spara massor till en annan dag utan göra det på en gång.

Hur som helst..jag drabbades av en förryckt längtan efter en bebis i morse. Sprang på en tidigare kollega i fikarummet och var och visade upp sitt barnbarn...en 8-månaders tjej som sken som solsken när hon fick syn på mig...som om jag var det roligaste som hänt henne på hela dagen..fan, helvetes, jävla skit...jag vill också ha!

Nåja, livet kan ju inte vara en dans på rosor jämt och om man nu bortser från att jag inte har precis allt det jag önskar så har jag det ju faktiskt rätt bra trots allt. Har haft en fin helg. I lördags latade jag mig ordentligt och sov tills klockan var 10.01..det var länge sen kan jag lova. Men skönt och förmodligen välbehövligt.

Det blev en tur ner till Mag och Pia och bästa brorsbarnen på eftermiddagen. Lukas och jag byggde färdigt dunderborren (lego) och Jag och Maia lade pärlplattor i form av prinsessor och hjärtan. Vi han även med lite filmmys och taco middag...allt som allt en riktit bra dag.

Igår han jag med en liten sväng på en utställning med trägubbar och framför allt en välbehövlig och trevlig stavgångs runda i regnet på kvällen. Kan inte klaga på min söndag heller alltså :-)

Är just nu inne i en ny period av att försöka göra något åt de där överskottskilona. Det går i och för sig inget vidare för tillfället men det har i alla fall fört med sig det positiva att jag ägnar mig åt någon sorts av regelbunden fysisk aktivitet...förutom dansen då. Har med god assistans och uppmuntran återupptäckt tjusningen med stavgång...sen är det ju mycket roligare att träna med sällskap.

Ja, den som lever lär väl bli varse om det blir någon viktminskning av det hela. Försöker att inte vara allt för besatt av iden och istället nöja mig med att fokusera tillvaron på att må bra, skratta och göra saker jag tycker om..måste ju ha roligt på vägen liksom.

Dagens affirmation: Jag är bra, uppskattad och omtyckt

Sitter här och grubblar över vart tröttheten kommer ifrån? Helgen som var erbjöd goda möjligheter att äntligen få sova ut och i övrigt bara ta det lugnt och umgås med fina vänner. Jag tycker verkligen inte att jag borde vara såhär trött.

Är det jobbet, livssituationen, mörkret, regnet, kylan eller har jag någon brist? Jag vet inte, vet bara att jag är energilåg just nu och inte alls tycker om det. Det värsta är väl att detta inte är någon tillfällig företeelse utan något som kommer över mig titt som tätt och har gjort så i många år.

För några år sedan sökte jag läkare för att reda ut vad tröttheten kunde bero på. De hittade inga fysiska fel utan drog slutsatsen att jag var på väg in i en depression. Der är möjligt att det var så då och jag fick god hjälp med att ta mig upp på båda benen igen…men nu, nej, det lurar inte någon depression runt hörnet. Livet är fullt av underbara stunder och människor och även om det finns mycket jag skulle vilja ändra på så tycker jag ändå att jag lever ett mycket rikt liv…så varför är jag då så trött?

Skulle nog behöva en ordentlig massage, en kram och massor av skratt! Tror det är en universalkur för allt :-)

Ni vet hur det kan vara när fredagsfikat är avklarat och den hägrande helgen är precis runt hörnet. Man börjar slå av lite på tempot och ser fram emot att landa i soffan hemma för ett välbehövligt lugnt fredagsmys…(fri tolkning). Den känslan infinner sig inte på min arbetsplats idag!

Ikväll är det stor 50-års baluns för Proffice vilket innebär att jag och mina kollegor ska ikläda oss bästa partystassen och förflytta oss från kontoret till en festlokal i Alvik. Där väntar, så vitt vi vet, ca 600 andra kollegor, middag, underhållning och dans.

Just för ögonblicket känns soffan mycket mer lockande men jag ska nog se till att komma i partystämning tills det är dags att ge sig av. Har dock fattat det mogna beslutet att hålla mig nykter ikväll. Är med andra ord bilburen.

Beslutet grundar sig inte enbart på att jag är för bekväm för att åka kommunalt, jag har också tagit med i beräkningen att jag imorgon kl 14.00 väntar fina vänner och deras kakor på besök. Fikaknytis på café Malin! Måste med andra ord hinna hem och städa och baka innan gästerna anländer och då är det skönt att ha varit nykter kvällen innan.

Önskar alla underbara en riktigt skön helg!

Dagens affirmation: Jag är modig och stark

Sitter och smuttar på ett vitt chai te som doftar helt ljuvligt och smakar kola och jul. Ur högtalarna strömmar irländsk musik med Orthodox Celts och utanför mitt kontorsfönster skiner solen och vinden rufsar om bland trädens grenar. Har faktiskt inte någon som helst anledning att klaga.

Laddar för en myskväll med Åsa och Kattis i Blackeberg. Det var på tok för länge sedan jag han med att träffa dem så det ska bli trevligt att äntligen få lite tid…även om det blir en kort stund.

Längtar efter att hinna piffa till mitt hem lite och göra det så där supermysigt så att man med gott samvete kan krypa upp i soffan och bara njuta. Det är en bra start att jag ska ha gäster på lördag så att jag är tvungen att städa.

Den här veckan har så här långt bjudit på följande insikter:

Jag är stark och när jag tror på mig själv så blir jag starkare för varje dag.

Vänner är det viktigaste som finns och man behöver alla sorter för att pusslet ska gå ihop.

Jag kan njuta av hösten och se det positiva i det som är.

Jag skulle vilja ha en riktigt stor och härlig tekopp. 

Jag har säkert fått massor av andra insikter också men dessa är de som ligger överst på listan just nu.

Är djupt tacksam för ALLA mina underbara vänner!

Dagens affirmation: Jag är älskad och trygg

Vill gå en höstpromenad. Vill sparka i löven och kisa mot solen. Vill höra en god väns skratt och känna vinden som tar tag i mitt hår. Vill andas den friska luften och känna doften av hav. Vill se solen gå ner och molnen färgas rosa.

Jag vill tina upp kvällskalla fötter framför en brasa i fint sällskap och härda huden på fingertopparna mot gitarrsträngarna.

Jag vill fastna med blicken i en låga från ett ljus.

Jag vill vara jag, precis som jag är!

Dagens affirmation: Jag är positiv och förstående

Jag borde uppdatera bloggen…varför blir det så att ibland kan tankarna inte ta en vettig form i skriven text. Det är ju inte så att jag inte tänker…jag tänker massor, förmodligen mycket mer än jag borde…men under de senaste veckorna har jag inte hittat inspirationen att skriva ner det som rör sig i huvudet.

Har så här långt haft en riktigt fin sommar men inte helt utan inslag av dalar..det är ju så livet är..jag behöver de där ”dåliga” dagarna för att kunna njuta av de bra. Och njuter av de bra dagarna gör jag verkligen.

Hade en helt otroligt härlig helg på High Chaparall! Det var som om vi varit utomlands någonstans. Sanden vid häststadion var som vilken grekisk sandstrand som helst och tequilan i Old Mexico kunde lika gärna ha intagits just i Mexico! Grymt härligt! Inte blev det sämre av att jag hade världens bästa ressällskap i Chris och Tobbe. De lyckas alltid sätta guldkant på min tillvaro bara genom att vara de underbara, goa människor de är!

Drabbades av ett litet antiklimax efter hemkomsten…plötsligt blev ensamheten påtaglig och måstena hopade sig igen…men nu vet jag, de där dagarna tar slut de med…och  nya underbara dagar kommer.

Nu sitter jag och funderar över vad jag ska hitta på under min semester som börjar nästa vecka. . . det är på sätt och vis ett riktigt behagligt grubbleri att ta sig an.

Dagens affirmation: Jag lever en dag i taget

Vet inte riktigt vad det beror på att det blir sådana glapp i mitt bloggande men kanske har det att göra med att jag har ovanligt mycket att göra på jobbet eller så är det helt enkelt så att inspirationen inte riktigt infinner sig.

Just nu sitter jag hur som helst och laddar för att åka till High Chaparall ikväll. Ser fram emot en grym helg med massor av dans och kul tillsammans med Chris och Tobbe och en hel drös andra glada linedancare och en och annan hästfanatiker.

Tycker att mitt humör för stunden åker lite berg och dalbana, och att det på något sätt går hand i hand med mitt fysiska mående. Med andra ord är det förmodligen så att jag skulle behöva ta bättre hand om mig själv för att må bättre både till kropp och själ. Men det är en sak att veta vad man behöver göra och en helt annan sak att göra det.

Ett ögonblick av sentimentallitet kom över mig och jag satt här och mindes tider som var…saknar..det är lätt att gå vilse i minnen och på det viset tappa bort vägen som leder framåt..men jag tror jag vet vilken stig det är jag ska följa och jag har fina vägvisare med mig längs vägen..så även detta ska nog gå bra…och kanske kommer jag känna igen mig längs vägen utan att för den sakens skull gå bakåt…

Dagens affirmation: Jag har tillgång till allt det jag behöver

Är rastlös, känner mig stressad och orolig utan någon som helst anledning, klättrar på väggarna. Försöker komma på vad det beror på och har just nu två huvudteorier.

Den första är att jag inte har rört på mig på två veckor, så när som på en brännbollsmatch i söndags (som för övrigt ledde till träningsvärk i 4 dagar). Kroppen skriker efter fysisk aktivitet och omvårdnad…men hjärnan är trött och vill bara ligga på soffan. Det hela blir till slut en ond cirkel som slutar med att jag just känner mig rastlös, stressad, orolig och olustig.

Den andra teorin bygger på att min värld just nu är fullständigt kaos. Och då syftar jag på den rent ”fysiska” världen som är mitt hem. Jag började med att lägga golv i hall och kök för två veckor sedan. Eller, för att vara helt sanningsenlig, så har jag bara tittat på och servat med mat medan Tobbe har lagt golvet. Hur som helst så innebär detta att jag har alla möbler i vardagsrummet och nu är iofs golvet lagt men socklarna återstår så det är ingen mening med att möblera upp där förens det är färdigt. Som om detta inte vore nog så kom jag i lördags på den briljanta idén att jag ska möblera om i vardagsrummet…detta måste naturligtvis ske NU vilket resulterade i att jag kl 21 i lördags kväll började tömma bokhyllorna…i plast och papperspåsar (eftersom jag inte har några kartonger)…sen tog energin och inspirationen slut och nu ligger allt överallt i vardagsrummet och bokhyllorna står kvar eftersom jag förmodligen ändå inte kan flytta dem själv. Hatar denna oreda!

Har gjort en klassisk ”Malin” under veckan och kört huvudet i sanden och låtsas som om detta inte finns…men det jäkliga är att det inte löser sig själv utan jag kommer bli tvungen att ta tag i det förr eller senare. Nu lutar det åt att det blir senare eftersom jag åker västerut imorgon för att mysa med Kristina, Ivar och Viggo över helgen.

Utöver detta så har jag klivit in i en gammal välkänd ekonomisk stress som jag har sluppit i nästan ett år nu. Har levt gott och haft det bra men med renoveringen av hall och kök så har pengarna plötsligt tagit slut…och det blir till att bita i det sura äpplet och börja leva snålt igen. Det är i sig inga problem men det innebär att andra planer jag haft blir lidande och det känns både tungt och stressande.

Hur som helst, jag jobbar på att andas hela vägen ner i magen och hoppas och tror att en helg med Kristina och familj i deras nya fina hus i Hunnebostrand kommer att göra underverk. Imorgon blir det roadtrip!

Dagens affirmation: Jag är vacker stark och vis

Är på ett bra ställe i livet just nu. Jag vandrar stundom med lera upp till knäna men även i våtmarken finns det vackra, underbara små saker att upptäcka och sen, när jag kliver upp på torr mark igen och låter fötterna vila mot det gröna färska gräset, känner solen och vänners skratt värma mig…då vet jag med säkerhet att det vi kallar livet är gott!

De där tradiga, tunga våtmarksvandringarna behövs för att kunna se och uppskatta sandstranden eller ängen på andra sidan. Det ger perspektiv och livet bör ses i perspektiv annars blir det platt och trist.

Lika mycket som jag hatar när allt är mörkt och hopplöst, lika mycket njuter jag av de dagar när ljuset genomsyrar och ger mig tillförsikt och tilltro. Livet är inte svart eller vitt…livet kan vara regnbågens alla färger…det är bara att välja.

Har haft en fin helg. I lördags fick jag äntligen förra årets födelsedagspresent från mapa och Magnus och Pia, en tvättmaskin som genom åren omvandlats till en spis…dvs. jag fick en ny spis. Pappa och jag kånkade upp den för mina tre trappor och sen fick pappa leka lite elektriker innan vi kånkade ner den gamla spisen..tungt var det men oj så fint det blir hemma med nytt golv och ny spis!

Sen blev det en tur ner på stan med mor och far för att titta på motorcyklar och fika på Landkrabban. Mysigt! Det var länge sen de var uppe och hälsade på ordentligt. När jag skickat hem dem till förorten igen så var det bara hem och vända för att åka ner till Kärleksudden där en frusen skara soldyrkare väntade på extra filtar. En liter jordgubbar och någon timme senare gjorde jag ett nytt stopp hemma för att byta kläder innan jag, Chris och Robin packade in oss och en nyinförskaffad grill i Opeln och körde till Rimbo för en mycket trevlig grillkväll hemma hos Tobbe. Lisa, Sandra och Jeton anslöt också…kvällen bjöd även på en välgörande food fight!

I går var det dags för terminsavslutning med Norrtelje linedancers. 4 timmars dans och mat i solskenet gör underverk för själen. Häpnar tom själv över hur mycket min dans har utvecklats sedan förra sommaravslutningen…och hur många danser jag har nött in det senaste året. Riktigt roligt… (och ja…det hjälper med snälla vänner som bekräftar den känslan)!

På vägen hem gjorde Chris och jag ett depåstopp hos Tobbe och hjälpte honom att bli av med lite rester…Det är lätt att må bra med sådana vänner!  …Sen var det hem och röja av lite och ladda för en ny arbetsvecka som gällde!

..och nu är den nya arbetsveckan igång.. Den har börjat bra och bådar gott…Let the sun shine in!

Dagens affirmation: Jag möter nya människor med en öppen och positiv intällning

Ännu en helg har kommit och gått och jag ställer mig återigen frågande till vart tiden tar vägen? Har i alla fall varit ordentligt produktiv i helgen.

Började med att möta upp mina glada dansvänner nere på stan i fredags för att dansa dammet av kullerstenarna under marknadsafton. Jag tror att vi alla enades om att det blev riktigt lyckat, bra val av danser, bra mixad musik och vädret som var med oss. Kvällen avslutades med mycket god middag i trevligt sällskap…en bra början på helgen!

Helgen i övrigt har bestått av hushållsbestyr. Har lagat 17 matlådor (4 olika rätter) och börjat förbereda för den stundande golvläggningen i kök och hall…dvs. jag har skruvat bort alla lister och toksanerat skåp, kakel och väggar i köket. Är mycket belåten med resultatet och ser nästan fram emot att ta mig an hallen. Det kommer att bli superfint med det nya golvet sen.

Landade igår kväll i soffan framför en dansk dokumentär om kärlek. Det visade sig vara ett mycket intressant program. Väckte gamla insikter och gav på något sätt nytt hopp. Det kanske låter bistert att tänka att ”sorgen är kärlekens pris” men det är sant och om man tar till sig den sanningen och inser att man inte kan skydda sig från sorgen så blir det på något sätt lättare att uthärda.

Sanningen är den att när vi älskar så kommer vi förr eller senare att förlora och med andra ord sörja. Om man inte sörjer någon man förlorat så kände man inte kärlek , oavsett om förlusten är ”tydlig” i form av ett dödsvall eller ”otydlig” som en separation. Det ska naturligtvis också säga att sorgen i sig kan ta sig olika uttryck från person till person och även från tillfälle till tillfälle.

Nu vet jag en och annan som ser detta som en utmärkt anledning att stänga av och låta bli att älska..för att sorgen känns för skrämmande och outhärdlig. Men lika skrämmande som sorgen är, lika förunderlig är kärleken i alla dess former (föräldrakärlek, syskonkärlek, vänskap, kärlek till ett djur eller kärlek till en partner etc).

Jag kan bara utgå från mig själv och jag vet hur grym sorgen vid en förlust kan kännas men jag skulle aldrig vilja vara utan den om det innebar att jag inte fick känna kärleken… Tänk också på att sorgen kan vi läka…och kärleken kan vi göda så att den lever vidare och låter oss uppleva det förunderliga igen..och igen…och igen.

Dagens affirmation: Jag vågar känna ovillkorlig kärlek

Vaknade förvånansvärt pigg imorse efter att ha sovit nästan 3 dygn i sträck. Började känna av halsen i lördags när jag var på kryssning (för övrigt en trevlig tillställning som vanligt) och vaknade sedan på söndagen med en hals som kände som om någon kört en stålborste fram och tillbaka. Inget vidare. Söndagen tillbringades därför på soffan och mestadels sovandes. På liknande sätt har jag sedan fått både måndag och tisdag att passera men är som sagt tillbaka i verksamhet igen idag och känner mig betydligt piggare.

3 dygn tillsammans med mig själv kan dock kännas som minst 1 dygn för mycket. Det blir väldigt mycket tid över att tänka, grubbla och fundera. Men måste ändå säga att jag numera landar en ganska trivsam acceptans av mig själv. Jag kommer alltid söka utveckling och förändring men det innebär inte att jag måste tycka illa om mig själv idag.

Inser när jag ser mig omkring och pratar med mina vänner att jag faktiskt har det ganska bra. Ibland ska man nog vara tacksam för att livet inte alltid är fullt av drama och händelser…ibland kan det vara skönt att livet bara är…

Dagens affirmation: Jag uppskattar det jag ser när jag ser mig själv

Jag samlar på fina minnen och goda vänner! Under mina 35 år så har jag varit lyckligt lottad och fått mitt liv berikat av så många olika underbara vänner. Somliga har kommit och gått andra har funnits med hela vägen men hur det än har varit så har dessa möten med människor gjort mig så otroligt rik och bidragit till att göra mig till den jag är idag.

Ibland behöver jag påminna mig själv om att det är just så här livet är…det är föränderligt. Det tjänar ingenting till att hålla krampaktigt fast vid det som ÄR för det kommer ändå att vara något annat imorgon…och både det som var, det som är och det som komma skall…kan vara lika fantastiskt…fast på helt olika sätt!

Jag vill bli bättre på att inte hålla krampaktigt utan att vara uppmärksam och njuta av det som kommer till mig…

Dagens affirmation: Mitt liv är fullt av lust och glädje

Har förskansat mig i växeln den här veckan. Dvs. sitter utan Internet eller övrig kontakt med omvärlden…förutom de som ringer in då förstås. Inser att det var mycket läääänge sedan jag satt i en växel en hel dag. Rösten börjar kännas sliten. Men det är kul att se att de gamla takterna sitter i.

Hur som helst, jag ställer mig återigen frågan varför folk inte kan sköta sig själva och låta bli att lägga sig i det som inte angår dem och vad det är som är så förskräckligt spännande med att sprida rykten om folk. Undrar allvarligt om jag arbetar på ett dårhus?

Senaste ryktet i raden är tydligen att jag och min kollega har ett förhållande! Måste då återigen påpeka för världen att bara för att jag kommer bra överens med någon, bara för att jag skrattar ihop med någon så innebär det för fan inte att jag har eller vill ha ett förhållande med vedebörande! Jag blir så jävla trött! Det finns absolut ingen grund för detta nya rykte och inte heller någon anledning till att någon skulle tro det…förutom att man gillar att skapa snaskiga rykten…och utöver detta så fortgår kampanjen som går ut på att få oss att sluta skratta på arbetstid. Suck!

Nåja, vill inte lägga min energi på att störa mig på dessa människor. Livet är för kort och på tok för dyrbart för det. Jag tänker inte låta mitt goda humör svärtas ner och förgöras av elaka tungor och avundsjuka kärringar…NO MORE!

Så nu skall detta förpassas till historien och jag tar några djupa andetag och minns alla underbara, trevliga, sansade människor jag har i min omgivning (vilka jag för övrigt inte har några romantiska förhållanden med…). Inser hur lyckligt lottad jag är och kan tycka lite synd om de som inte har det jag har!

Dagens affirmation: Idag väljer jag att se det positiva i mitt liv

Under ytan lurar en liten rädsla, en oro för att jag kanske inte är fullt så stabil som jag känner mig. Tänk om det visar sig att jag har fel, om jag plötsligt faller fritt igen och inte får fotfäste. Vill konservera den behagliga, trygga känslan som jag levt i de senaste månaderna. Jag vet att livet inte alltid kan vara så. Jag vet att det kommer att komma dalar, dagar då livet är tungt och dystert. Men jag vill inte, vacklar plötsligt i min tillit till mig själv.

Påminner mig själv om att jag  är en annan än den jag varit. Att jag lärt mig mycket om mig själv de senaste åren och att jag utvecklats. Påminner mig själv om att jag är fri att välja annorlunda för att undvika gamla misstag eller att falla i samma gamla gropar. Påminner mig själv om att jag reagerar annorlunda idag än jag gjorde igår och att jag för varje dag som går blir ännu starkare, ännu stabilare och ännu tryggare i mig själv.

Visualiserar för mig själv hur jag tittar upp på de hopande molnen, tar ett djupt andetag, konstaterar att jag är vattentät…och tänker att ”inget kan växa utan regn”..inte jag heller.

Tänker vara redo och förberedd nästa gång ovädret drabbar mig…och skulle det behövas…så vet jag att det finns ställen där jag kan söka skydd för stormen och låta den dra förbi.

Dagens affirmation: Jag är i god balans med mig själv

Idag är sista arbetsdagen för mig den här veckan. Kroppen och huvudet tar tacksamt emot ett avbrott från arbetets enformighet och kontorets lysrörsbelysning och tysta surrande av maskiner.

Önskar dock att ledigheten imorgon grundade sig på något positivt men dessvärre är jag ledig för att gå på begravning. Försöker att inte tänka på det så mycket i förväg. Jag vet med mig att morgondagen kommer att bli grymt tuff. Men det är imorgon och det är något jag inte kan rå på. Livet är sådant, inte alltid rättvist och blir väldigt sällan som man vill eller tänkt det..och döden är väl dessvärre likadan.

Hur som helst, mitt trötta huvud till trots så känner jag mig ganska nöjd med mig själv idag. Jag förundras över att jag känner mig så trygg i mig själv och vågar utmana mig själv på sätt jag inte skulle vågat göra för bara några månader sedan. Det är underbart att få åka med på min egen resa och uppleva förändringen och utvecklingen.

Jag har kört ner rötterna i myllan och låter dem växa sig starka…när stormarna viner kring mina grenar stretar rötterna emot och gör att jag står ännu starkare vid nästa storm… Jag hyser idag en stor tacksamhet till ALLA de människor som finns i mitt liv. Som hjälper mig att utvecklas och bli den jag vill vara. Ni som lyssnar, som bollar, som utmanar, som roar…Alla!

Har frossat i fantastiska människor i helgen! Valborg firades i Blackeberg med ”Blackebergskollektivet”, ja, de är förstås inget riktigt kollektiv men de bor så väl samlade inom en liten radie i Blackeberg att de i princip kan kallas för ett kollektiv. Hur som helst är det en ”bunt” underbara människor som välkomnar, släpper in och förgyller min tid när jag har möjlighet att umgås med dem. Så även denna Valborg.

Vi trotsade regnet och slog upp två partytält med picknickbord under sen blev det grilla och sjunga och umgås för hela slanten. Mycket trevligt. Slutade dock med en ganska tidig hemgång för mig som skulle köra tillbaka till Norrtälje. Landade i Roslagens trygga famn vid midnatt ungefär.

I lördags morse bar det sedan av mot storstan igen. Den här gången i sällskap med Tobbe för att bevista harmoni mässan i Solnahallen. Efter två varv runt utställningshallarna införskaffade jag en mycket fin väggbonad (härmade T som dock köpte 2 stycken) och en väldig massa ”naturgodis” som väl mest borde klassas som chokladpraliner…men goda var de.

Vi begav oss norröver igen med lunchstopp på Subways i Rimbo och sedan healing och massage hos T. När vi var sådär lagom mosiga så anslöt Evelina precis som planerat för att agera försökskanin åt healing Tobbe. Själv passade jag på att meditera lite. In alles en väldigt bra dag i harmonins tecken. Kände mig både avslappnad och nöjd när jag slutligen återvände till min trygga lya.

Söndagen började med välbehövlig sovmorgon och sedan en promenad i solskenet. Det blåste dock lite kallt men var ändå väääääldigt skönt. Frisk luft och solsken gör gott för själen. Sedan blev det fika på stan med Dagrun…det var på tiden. Tänk att det ska vara så svårt att hitta tider som passar när man bara är två personer. Det var hur som helst väldigt trevligt och avslutades med ytterligare en promenad.

Det känns som om jag fått ladda batterierna lite i helgen och idag känner jag mig både till freds och beslutsam…ny vecka, nya möjligheter.

Dagens affirmation: Jag trivs med mig själv precis som jag är

För er som är lika gamla som jag och som med andra ord minns spridda delar av 80-talet och kanske till och med gick i skolan på den tiden så kan det hända att ni mins en kampanj som kallades ”rör inte min kompis”. Det gick ut på att minska mobbning i skolorna och att man skulle ställa upp för sina vänner och, för den delen, även för de man inte räknade som sina vänner och helt enkelt sätta upp en hand och i protest mot mobbarna deklarera ”RÖR INTE MIN KOMPIS”!

Nåväl, jag inser att delar av denna kampanj satt djupa spår i mig. Kan inte minnas hur aktiv jag var när den verkligen pågick eller hur många vänner jag försökte försvara. Har ett vagt minne av att jag hotade Zoran med min ”överlägsna styrka” när han försökte ge sig på Peter..men om det hade något med ”Rör inte min kompis” kampanjen att göra vet jag inte säkert. Men, det har som sagt satt spår, för idag står jag lojalt och stadigt och tar ställning för de jag räknar som mina vänner i alla lägen. Det gränsar till att jag tar det som en personlig kränkning om någon understår sig att såra, skada eller behandla mina vänner illa. Det är inte ok! Man gör inte så bara! Får jag vetskap om att någon av mina vänner sårats av någon ”utomstående” så kommer jag konsekvent att välja att inte ha mer än nödvändigt att göra med den som sårat (skadat eller på annat sätt behandlat min vän illa). Jag väljer sida utan att blinka. Det finns inga förmildrande omständigheter för att orsaka smärta hos någon av mina vänner. Sen må de ha hur många fingrar som helst med i spelet…skulden kommer alltid ligga hos motparten..i mitt huvud.

Det kan ju å ena sidan verka ädelt att ställa upp i vått och torrt för sina vänner. Något som jag faktiskt känner mig ganska stolt över. Men det kan ju också te sig något osjälvständigt att blint lita på den historia jag fått höra och inte ge den ”nya” personen en chans. Att helt enkelt gå på förutfattade meningar. Men som jag ser det… Jag väljer numera mina vänner med omsorg. Jag har därför ingen anledning att tvivla på deras ord. Och om någon sårar de jag tycker om…kommer jag fortsätta sätta upp handen och säga ”Rör inte min kompis!”

...sen finns det ju tillfällen när kompisen i fråga behöver ruskas om lite för att se sina egna destruktiva val..och då kan jag hjälpa till med det också.. precis som jag blivit omruskad så många gånger. Det är det som är vänskap!


 Dagens Affirmation: Jag blir mer kraftfull för varje dag som går

Så var det tisdag igen då. Jag undrar vart tiden tar vägen? Men det sägs ju att den går snabbt när man har roligt och det kan nog stämma för roligt har jag!

I helgen avverkade jag ett 80-tals party när Chris firade sin födelsedag i sitt barndomshem på landet. Måste få det sagt…igen…jag är tokavis på det där huset. Så oooootroligt vackert!

Hur som helst, det var en riktigt lyckad fest med många skratt och en hel del roliga klädval ställer mig dock fortsatt tveksam till det där med partylekar…är det verkligen kul?

Lyckades dessutom med att hinna premiärsova i husbil. Inte illa…sov som en stock..vaknade till Tobbes morgonsång, strålande solsken och en utsikt som inte går av för hackor. Det funkar!

Söndagen i övrigt ägnades åt att äntligen hinna prata ordentligt med Kattis i telefon…utan att bli avbruten. Bra…skönt att höra att hon piggnar på sig.

..och så vart det måndag med mer födelsedagskalas. Denna gång hos Tobbe i Rimbo. Jag och Chris gjorde en liten utflykt och uppvaktade födelsedagsbarnet och blev bjudna på mästerlig cheesecake…och ett litet gästspel av Robin också.

Idag ska bli en lugn dag både på arbetet och ikväll…laddar för The Baseballs på Cirkus imorgon. Kommer att bli grymt roligt!

…som sagt…tiden rusar…eftersom jag har så roligt…nästan hela tiden!

 
Snygga som få....

Dagens affirmation: Jag lyssnar aktivt och är en god lyssnare

Har ett intressant liv. Ena dagen är allt guld och gröna skogar för att nästa kännas aningen motigare. Just idag har varit en delvis motig dag. Känner mig inte på topp, tycker inte att jag är riktig så snäll mot mig själv som jag borde vara och misströstar en aning. MEN den stora skillnaden idag jämfört med tidigare motiga dagar är att jag inte oroar mig. Jag vet att det vänder tillbaka lika snabbt igen…och återigen jag besitter själv kraften att vända humöret uppåt.

Låter dumma yttre omständigheter påverka mig så att jag tappar fokus på det som är viktigt för mig och det som gör mitt liv positivt. Receptet är enkelt; håll fast vid det positiva och låt det andra rinna av. Det är inte värt den energi det tar.

Det som förut varit ”ful, fet och fruktansvärd” är idag ett mer dämpat missnöje med mig själv. Eller snarare en miss-match…jag matchar inte min egen bild. Det är en gnutta frustrerande men inte heller det värt att lägga allt för mycket energi på. Det finns så mycket annat som ger så mycket mer igen.

Hur som helst, jag är en själ i förändring..och det är kanske inte så konstigt om inte allt hänger med hela tiden. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter…och oj så skoj det ska bli med 80-tals fest!



Dagens affirmation: Min positiva utstrålning smittar av sig

Jag skrev för länge sedan om små ögonblick av lycka. Hur den där euforiska känslan infinner sig, uppfyller mig och sedan lämnar mig med en behaglig känsla av förnöjsamhet. Lyckan, den ögonblickliga, den tillfälliga den fulländade.

Men nu landar jag i all den övriga tiden, den som inte guldkantas av ”hallelujah moments” utan som bara är. Plötsligt märker jag att jag numera vilar i en förunderlig trygghet, ro och harmoni, de allra flesta dagar, de allra flesta stunder. Jag vågar vila i mig själv för första gången på säkert 10 år. Jag är min egen boning som jag pyntar och smyckar med underbara människor och roliga upplevelser. Visst finns det tillfällen när det känns tungt och mörkt men jag släpper inte längre in hopplösheten. Jag vet att det vänder och jag vet att jag själv besitter kraften att vända det.

Jag är beroende och oberoende på samma gång. Som alla människor och andra flockdjur så behöver jag omge mig med andra av samma art. Jag behöver få utbyta tankar och idéer, jag behöver få skratta och gråta och uppleva alla de känslor som människan besitter. Det gör man bäst i umgänge med andra människor. Men jag är inte rädd för att umgås med mig själv. Jag är oberoende så till vida att jag vet att jag klarar mig själv och jag vet att ett uppbrott inte nödvändigtvis innebär evig isolering. Jag lär mig sakta, dag för dag, att se att jag förtjänar vänner som väljer mig precis som jag väljer dem och att det inte ligger på min lott att anpassa mig för att bygga vänskapen. Jag kompromissar gärna där det behövs…men jag vill bli vald för den jag är …och det går bara om jag verkligen är den jag är och inte den jag tror att någon annan vill att jag ska vara. Oberoende vänskap kan vara villkorslös och villkorslös vänskap är den som varar längst och ger mest i utbyte. Så, jag är mig själv, och gissa vad…jag vinner varje dag!

Det finns inget belopp, ingen lottovinst i världen som jag skulle byta ut mot en enda stund med mina vänner, mot skratten, mot samtalen…pengar kan aldrig ge mig det som mina vänner gör! Pengar kan aldrig ge mig tryggheten som jag finner i mig själv när jag tillåter mig själv att inse att jag är bra som jag är!

Dagens affirmation: Jag gläds med mina vänner i deras framgång och lycka!