Det där med att äta för att uppnå en känsla...
Det är ju det här med mitt ätande. Det är faktiskt ganska intressant när jag börjar bena ut mitt ätbeteende. Ofta säger man ju att man är sugen på något. Jag vet människor som faktiskt kan vara sugna på något specifikt men jag har märkt när jag börjar titta på hur jag äter att när jag äter osunt så är det sällan för att jag är sugen på smaken av just det….desto oftare så äter jag för att jag eftersträvar en känsla, som jag tror att just den där kanelbullen ska ge mig.
Varför jag tror att kanelbullen eller glassen eller vad det nu är ska ge mig den där känslan är lite oklart men jag tror dessvärre att det är samhället i stort som spelar in där. I filmer till exempel så äter man alltid glass för att trösta sig. Det laddas alltid med fullt med gosaker när någon ska plugga och över huvud taget så symboliserar fika och godis något positivt. En känsla av tröst, samhörighet, tillfredställelse etc. Det är de känslorna jag letar efter när jag äter den där biten äppelpaj. För just då så tror jag faktiskt att jag ska få de där känslorna…det är först efteråt när jag tryckt i mig ett helt paket singoalla utan att ens komma i närheten av att känna mig tröstad eller som om jag hör hemma i ett sammanhang…som jag ångrar att jag tog den där första kakan.
Så, med den här kunskapen om mig själv så borde jag kunna bryta ätbeteendet genom att försöka hitta andra sätt att uppnå de där känslorna…förslagsvis några som fungerar.
Jag tar tacksamt emot förslag om du sitter inne på några bra.
