Vårtrött men ändå vid gott mod
Idag är sista arbetsdagen för mig den här veckan. Kroppen och huvudet tar tacksamt emot ett avbrott från arbetets enformighet och kontorets lysrörsbelysning och tysta surrande av maskiner.
Önskar dock att ledigheten imorgon grundade sig på något positivt men dessvärre är jag ledig för att gå på begravning. Försöker att inte tänka på det så mycket i förväg. Jag vet med mig att morgondagen kommer att bli grymt tuff. Men det är imorgon och det är något jag inte kan rå på. Livet är sådant, inte alltid rättvist och blir väldigt sällan som man vill eller tänkt det..och döden är väl dessvärre likadan.
Hur som helst, mitt trötta huvud till trots så känner jag mig ganska nöjd med mig själv idag. Jag förundras över att jag känner mig så trygg i mig själv och vågar utmana mig själv på sätt jag inte skulle vågat göra för bara några månader sedan. Det är underbart att få åka med på min egen resa och uppleva förändringen och utvecklingen.
Jag har kört ner rötterna i myllan och låter dem växa sig starka…när stormarna viner kring mina grenar stretar rötterna emot och gör att jag står ännu starkare vid nästa storm… Jag hyser idag en stor tacksamhet till ALLA de människor som finns i mitt liv. Som hjälper mig att utvecklas och bli den jag vill vara. Ni som lyssnar, som bollar, som utmanar, som roar…Alla!
Dagens affirmation: Jag litar på mig själv
