Storms make trees take deeper roots

Den senaste veckans händelser i min bekantskapskrets har väckt gamla tankar till liv och återigen akutalliserat ett ämne som jag brukar försöka undvika att snöa in för mycket på. Nämligen hur livet kommer att te sig när jag blir gammal och skröppligt (dvs äldre än jag redan är) om jag fortfarande befinner mig i samma omständigheter som idag.

Jo, jag vet...man ska inte fundera för mycket över framtiden för jag vet ändå inte hur den ser ut...men tänk om.

Har under veckan hört hur vänner har kämpat för att deras mor ska få någon som helst vård på sjukhus och inte skickas hem till ett ensamt hem. Då har hon ändå barn som kämpar för henne och som i viss mån kan hjälpa till och ta hand om henne om det skulle behövas... Hur gör man om man är helt ensam. Om man inte har barn, om man inte lever ihop med någon...vem ska då ta han om en när man befinner sig där mitt emellan sjukhus och hemtjänst...när man inte passar in någonstans i vårdapparaten utan man helt enkelt förväntas ha någon hemma som kan rycka in och plötsligt bli vårdare.

Vad skulle jag göra? Jag vet inte...fortsätta i all evighet att föryngra min bekantskapskrets för att öka oddsen att ha friska pigga vänner som kan ta hand om mig...?...skulle inte tro det...det är knappast som vårdare jag vill ha mina vänner...ringa bedårande brorsbarn som befinner sig mitt i kärriär och småbarnsliv...eller har flyttat till Italien eller vad 17 som helst...ligga och dö utan att nån märker det förens hyresvärden vill vräka mig för att hyran inte blir betald?...Ok, jag överdriver...jag vet...men det är ändå en skrämmande tanke.

Har hört flera gånger den senaste veckan från en annan vän "tänk om de inte ringt ambulansen då hade han fått hjärtstillestånd hemma och dött"..det är sant...vilken lyckligt lottad man som hade en fru hemma som kunde ringa ambulansen...

Jag vet att det låter bittert och en aning desperat men det jag verkligen vill komma fram till är att människor är inte gjorda för att leva ensama...men frågan är om det finns andra sätt att säkra att man inte ligger och dör i sin ensamhet än att leta reda på ett 10 i 3 ragg på krogen och se till att föröka sig? (inte akutellt i den formen...lovar och svär :-))

Nåja, nu har jag förhoppningsvis fått det där ur mitt system och kan sluta tänka 30-40 år framåt och nöja mig med att fundera över morgondagen...för att så småningom gå över till att fundera över nuet.

Dagens affirmation: Idag låter jag min innre kraft manifistera sig

Tror att jag håller på att bli sjuk. En fruktansvärd värk i nacken igår och idag och till det kan jag nu lägga begynnande halsont och allmän hängighet. Känns inget vidare men allt i livet är relativt och jag får nog ändå vidhålla att jag har det relativt bra....

Det senaste dygnet har påmint mig om att sätta mina egna krämpor i perspektiv till världen i övrigt.

Först pratade jag med en vän vars älskade morfar fått hjärtifarkt i tisdag och nu ligger på intensiven för vård. Diagnosen lät iofs positiv men ändå...det är förenat med mycket oro och det är en gammal man det handlar om.

Sen pratade jag med en annan vän som åkte in med sin mor till akuten i tisdags. Där finns det sedan tidigare en mycket dyster diagnos och komplikationer tillstötte så att hon inte längre kunde vara hemma.

I förmiddags fick så en av mina kollegor beskedet att hennes "svärfar" har lungcancer och sist men absolut inte minst fick jag höra från en annan vän att hon var tvungen att avliva sin hund idag...

Lite halsont och ont i nacken känns som en piss i mississippi i sammanhanget....och det påminner mig återigen om vikten av att ta tillvara varje dag och att man faktiskt inte kan säga "jag tycker om dig" för många gånger..Livet är kort och flyktigt...ingen av oss vet vad som väntar bakom nästa hörn. Så jag är inte säker på om jag vill gå den där kursen i att lära mig säga nej...om jag lär mig säga JA till livet...så kanske det räcker :-)

Älskade fantastiska vänner...alla bär vi på våra hemligheter, våra sorger och våra rädslor...ingen av dessa är mer berättigad eller "sann" än någon annan...allt är relativt till det liv just DU väljer att leva och den stund som är just nu. Våga känna din känsla, våga dela den med någon om du tror att det kan hjälpa, våga lita på dina vänner och våga ta vara på varje stund av det som är DITT  LIV!

Dagens affirmation: Jag fyller mitt liv med det som får mig att må bra!

 

Jag är en grubblare, när jag är utelämnad till mig själv och mina egna tankar så har jag lätt att snurra in på grubblerier om allt mellan himmel och jord, livet, kärleken, tiden, vänskap, rätt och fel etc. etc. Jag lägger helt enkelt ner en hel massa tid på att analysera min egen tillvaro. Ofta med enda resultat att jag får ytterligare saker att grubbla över..ungefär som när jag städar. (Jag ska röja undan i köket, ställa in mixern i skafferiet men där var det ju stökigt så då får jag röja skafferiet och då upptäcker jag att jag saknar vissa saker så då får jag gå och handla och då köper jag sånt som ska in i kylen vilket innebär att jag måste städa ur kylen när jag ändå håller på….och så vidare…och så vidare… med resultatet att köket aldrig blir städat men skåpen är ordentligt städade i alla fall.)

 

Hur som helst, det händer ibland att jag blir ganska låg och deppig av detta grubblande. Jag har lätt att se mina egna tillkortakommanden eller sådant jag saknar i mitt liv….MEN.. lika snabbt som jag kan sänka mig själv med mina grubblerier lika snabb är jag att ta till mig allt det underbara och det positiva som jag får utifrån. Jag älskar att skratta! Jag älskar att möta människor och lära känna dem! Jag älskar faktiskt att njuta av livet och om jag ska vara ärlig så tror jag att jag är rätt bra på det…när jag har människor runtomkring mig som plockar fram det bästa i mig… Då och där så tror jag på att allt är precis så bra som det känns just då. Då och där tror jag oftast på att jag är helt ok som jag är…det är inte förens jag kommer hem som jag börjar grubbla och analysera och påminna mig själv om att jag inte ska tro att jag är något värd.

 

Resultatet av detta är att jag växlar ganska fort i humör. Jag kan bokstavligen vara riktigt låg ena stunden för att sedan tycka att livet leker i nästa och båda dessa känslor är helt äkta. Som jag sagt så många gånger förr…livet är en bergochdalbana…och jag njuter av åkturen…även om det är läskigt ibland. Det är ok att må dåligt mellan varven…der är en förutsättning för att verkligen kunna uppskatta att må bra.

 

Jag grubblar men jag gräver sällan ner mig i det låga och får jag välja så väljer jag hellre att se saker positivt.

 

När jag läser det jag just skrivit så inser jag dock att jag återigen är tillbaka och berör samma punkt som jag har gjort förr… Jag behöver öva mer på att bekräfta mig själv och våga tro på det som är bra även när jag är ensam. Behovet av att spegla livet i omvärlden är naturligt men behöver komplitteras med en starkare självkänsla…en känsla av egenvärde... jag är på väg…ett steg i taget.

Dagens affirmation: Jag accepterar mina känslor som en del av mig

Sitter här med skam och otillräcklighet upp över öronen. Sticker huvudet över ytan ibland för att hämta luft men sen är jag där igen..i den så välbekanta skammen.

 

Vill inte erkänna att det är så men i större delen av mitt liv har jag burit på detta; jag mäter mitt värde i min vikt. Dvs. ju mer jag väger desto mindre är jag värd, någon sorts omvänt kilopris alltså.

 

Varje dag, så länge jag kan minnas har jag kämpat, planerat, börjat om och varje dag när jag gör detta så påminner jag mig själv om hur otillräcklig, äcklig och värdelös jag är för att jag inte lyckas, för att jag inte redan har nått målet eller för att jag ens låtit det gå så långt. Ibland, går det bättre, ibland väger jag mindre, då har jag några stunder av tillfredsställelse i att jag är ”duktig” men hela tiden finns det mer att ta av, aldrig når jag ända fram och skammen knackar mig obönhörligen på axeln.

 

Nu är det så att jag inte bara är värdelös för att jag är fet och inte lyckas gå ner i vikt, jag är dessutom värdelös för att jag ens önskar att jag gick ner i vikt, för att jag faktiskt inte trivs med mig själv som jag är och för att jag kämpar men ändå inte lyckas. Inbillar mig att om jag inte ens hade försökt..så hade jag förmodligen haft mindre skamkänslor över min vikt..för då hade jag ju i alla fall inte blivit ständigt påmind om mitt misslyckande.

 

Det tycks inte spela mitt huvud någon större roll att jag faktiskt tränar mer regelbundet än de flesta jag känner, att jag gör en massa andra saker som är bra för mig själv och förhoppningsvis för andra…det spelar ingen roll..så länge kilona sitter där de gör är jag fortfarande, om inte fullständigt misslyckad så i alla fall ovärdig och kass.

 

Det är som om jag tror att allt fettet ligger som en mur som gör att folk inte kan se mig..MIG utan bara ser fettet… Det finns en osund trygghet i det..jag kan alltid gömma mig bakom fettet och skylla på det när jag tycker att livet är orättvist..då kan jag också inbilla mig att det skulle kunna/ att det kan bli bättre om/när jag går ner de där förbannade kilona.

 

Nåja, jag är vid det här laget så van vid de där känslorna och tankegångarna att det bara ibland kommer ikapp mig och gör mig riktigt ledsen…ledsen för att jag gör mig själv så illa.

 

..i övrigt måste jag säga att livet är väldigt vackert…skammen till trots…lite mer tillit och självförtroende skulle inte skada.. men i det stora hela är livet vackert!

 
Dagens Affirmation: Jag är unik och vacker!

Kram alla fina

Livet är en resa, en resa som vi inte kan förbereda oss inför utan som vi helt enkelt tvingas in på, tvingas ta del av och tvingas uppleva. Men att ge oss iväg på den här resan är också det enda vi är tvungna att göra, hur resan ska se ut, vad vi ska uppleva och erfara på vägen det kan vi själva påverka.

Visst kan det vissa dagar kännas lockande att ge sig ut på motorvägen, en rak fin väg utan vägbulor, tvära kurvor och där vi kan bränna på i hög fart. Vi siktar mot målet och kör. Men vad har vi då med oss när vi kommer fram?

När vi nu ändå är ämnade att göra den här resan som är livet så varför inte välja den slingriga vackra landsvägen, göra resan till en upplevelse, i ett behagligt tempo uppleva allt det vackra på vägen. Njuta av den pirrande känslan när den backiga vägen slingrar sig fram? Kanske stannar vi till ibland och doppar fötterna i en sjö eller lägger oss i gräset och tittar på molnen? Visst kan det hända att vi känner oss åksjuka, att resan känns lång och besvärlig, ett eller annat motorstopp kan också drabba oss på vägen…men när du står där mitt ute i ingenstans och det känns som om du inte kommer vidare…se dig omkring, ta ett djupt andetag…nu har du tid att titta på kartan…att göra ett nytt vägval…vet att bakom nästa krön…väntar en vän, finns balans, hörs musik, doftar blommor…när du kommer över nästa backe…rullar livet vidare…på precis den väg som du är ämnad för.


Dagens affirmation: Jag når mina mål, ett i taget

När jag nu utan några större fadäser har tagit mig en bit in på 2010 så ska jag slutligen summera förra året i ett saoundtrack...och därefter lämna det gamla bakom mig för att med stor nyfikenhet och full av förväntan ta mig an det som väntar framöver.

Mitt soundtrack 2009

1.So What - Pink
http://www.youtube.com/watch?v=8ZNeBkhiL7g&feature=related

2.Heading for a fall
http://www.youtube.com/watch?v=aYsIN-Nuow0

3.Det finns inga miracel - Peter LeMarc
http://www.youtube.com/watch?v=SXCDP0spNUk

4.Jag vill ha en egen måne - Ted Gärdestad
http://www.youtube.com/watch?v=HInYeg78sMU

5.Flowers of romance - Tempus
http://www.youtube.com/watch?v=XYmW5pstxM0

6.Mercy - Duffy
http://www.youtube.com/watch?v=y7ZEVA5dy-Y&feature=fvst

7.Do you wanna dance - Ramones
http://www.youtube.com/watch?v=XGHxvRFbPD4

8.Trubaduren - Magnus Uggla
http://www.youtube.com/watch?v=JYJJ84DMKX0&feature=PlayList&p=5E419E7F15F600BF&playnext=1&playnext_from=PL&index=55

9.Better get to living - Dolly Parton
http://www.youtube.com/watch?v=MKeulwZ3sGE&feature=fvst

10.The way you are - Sencelled
http://www.youtube.com/watch?v=K3EN5NtfHNU

11.En akustisk gitarr - Lasse Berghagen
http://www.youtube.com/watch?v=fsvGEeDS9Mk

12.Thank you for the music - Abba
http://www.youtube.com/watch?v=MfM9gQkfwyg&feature=fvst

13.I'll be there for you - Rembrandts
http://www.youtube.com/watch?v=hJRAnlPSKaw

14.Sister Kate - Ditty Bops
http://www.youtube.com/watch?v=Hxg0jjF0BZE&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=XxZRtiMbouw

15.Here for the party - Gretchen Wilson
http://www.youtube.com/watch?v=O5JQjOLnzqQ

16.Så gott att må gott igen - Peter LeMarc
http://www.youtube.com/watch?v=Jya-j_WI8nM

17.Wrong again - Martina McBride
http://www.youtube.com/watch?v=Wh0Qh80QF0w

18.Aquarius - Hair
http://www.youtube.com/watch?v=EhbxI5eVnM4

19.Bara vi är vänner - Together
http://www.youtube.com/watch?v=BmamSb4KJts

20.We weren't born to follow - Bon Jovi
http://www.youtube.com/watch?v=68Te8piQH70

Bonustrack (de stora frågorna är ofta de små)
Var ligger landet där man böjer bananerna - Dj Wite
http://www.youtube.com/watch?v=4_dUmZUboZY


Dagens affirmation: Jag är fylld av vitalitet och energi

Vi sprang ihop på stan idag
en gammal klasskompis och jag.
Har inte setts sen 87.
Hur mår du? Vad gör du nu?

Man och barn och nyköpt villa,
fyra rum och vitt staket.
Snart ett syskon till den lilla
hund och allt det där du vet.

Träffar sällan nån från klassen.
Har inte tid, hinns inte med
Oj! Nu har lillan smetat glassen,
servett finns där och här en sked

Jag står förundrad, stum och stirrar
undrar vad jag gjort för fel.
Jag som fortfarande irrar
vilsen, strular runt en del.

Är det det här jag tappert letar?
Ska det bli tacken för mitt flit?
En liten knodd som spyr och kletar,
Skriker högt och luktar skit.

...En gammal synd från 99/2000 typ