Gammal och ensam....
Den senaste veckans händelser i min bekantskapskrets har väckt gamla tankar till liv och återigen akutalliserat ett ämne som jag brukar försöka undvika att snöa in för mycket på. Nämligen hur livet kommer att te sig när jag blir gammal och skröppligt (dvs äldre än jag redan är) om jag fortfarande befinner mig i samma omständigheter som idag.
Jo, jag vet...man ska inte fundera för mycket över framtiden för jag vet ändå inte hur den ser ut...men tänk om.
Har under veckan hört hur vänner har kämpat för att deras mor ska få någon som helst vård på sjukhus och inte skickas hem till ett ensamt hem. Då har hon ändå barn som kämpar för henne och som i viss mån kan hjälpa till och ta hand om henne om det skulle behövas... Hur gör man om man är helt ensam. Om man inte har barn, om man inte lever ihop med någon...vem ska då ta han om en när man befinner sig där mitt emellan sjukhus och hemtjänst...när man inte passar in någonstans i vårdapparaten utan man helt enkelt förväntas ha någon hemma som kan rycka in och plötsligt bli vårdare.
Vad skulle jag göra? Jag vet inte...fortsätta i all evighet att föryngra min bekantskapskrets för att öka oddsen att ha friska pigga vänner som kan ta hand om mig...?...skulle inte tro det...det är knappast som vårdare jag vill ha mina vänner...ringa bedårande brorsbarn som befinner sig mitt i kärriär och småbarnsliv...eller har flyttat till Italien eller vad 17 som helst...ligga och dö utan att nån märker det förens hyresvärden vill vräka mig för att hyran inte blir betald?...Ok, jag överdriver...jag vet...men det är ändå en skrämmande tanke.
Har hört flera gånger den senaste veckan från en annan vän "tänk om de inte ringt ambulansen då hade han fått hjärtstillestånd hemma och dött"..det är sant...vilken lyckligt lottad man som hade en fru hemma som kunde ringa ambulansen...
Jag vet att det låter bittert och en aning desperat men det jag verkligen vill komma fram till är att människor är inte gjorda för att leva ensama...men frågan är om det finns andra sätt att säkra att man inte ligger och dör i sin ensamhet än att leta reda på ett 10 i 3 ragg på krogen och se till att föröka sig? (inte akutellt i den formen...lovar och svär :-))
Nåja, nu har jag förhoppningsvis fått det där ur mitt system och kan sluta tänka 30-40 år framåt och nöja mig med att fundera över morgondagen...för att så småningom gå över till att fundera över nuet.
Dagens affirmation: Idag låter jag min innre kraft manifistera sig
Jo, jag vet...man ska inte fundera för mycket över framtiden för jag vet ändå inte hur den ser ut...men tänk om.
Har under veckan hört hur vänner har kämpat för att deras mor ska få någon som helst vård på sjukhus och inte skickas hem till ett ensamt hem. Då har hon ändå barn som kämpar för henne och som i viss mån kan hjälpa till och ta hand om henne om det skulle behövas... Hur gör man om man är helt ensam. Om man inte har barn, om man inte lever ihop med någon...vem ska då ta han om en när man befinner sig där mitt emellan sjukhus och hemtjänst...när man inte passar in någonstans i vårdapparaten utan man helt enkelt förväntas ha någon hemma som kan rycka in och plötsligt bli vårdare.
Vad skulle jag göra? Jag vet inte...fortsätta i all evighet att föryngra min bekantskapskrets för att öka oddsen att ha friska pigga vänner som kan ta hand om mig...?...skulle inte tro det...det är knappast som vårdare jag vill ha mina vänner...ringa bedårande brorsbarn som befinner sig mitt i kärriär och småbarnsliv...eller har flyttat till Italien eller vad 17 som helst...ligga och dö utan att nån märker det förens hyresvärden vill vräka mig för att hyran inte blir betald?...Ok, jag överdriver...jag vet...men det är ändå en skrämmande tanke.
Har hört flera gånger den senaste veckan från en annan vän "tänk om de inte ringt ambulansen då hade han fått hjärtstillestånd hemma och dött"..det är sant...vilken lyckligt lottad man som hade en fru hemma som kunde ringa ambulansen...
Jag vet att det låter bittert och en aning desperat men det jag verkligen vill komma fram till är att människor är inte gjorda för att leva ensama...men frågan är om det finns andra sätt att säkra att man inte ligger och dör i sin ensamhet än att leta reda på ett 10 i 3 ragg på krogen och se till att föröka sig? (inte akutellt i den formen...lovar och svär :-))
Nåja, nu har jag förhoppningsvis fått det där ur mitt system och kan sluta tänka 30-40 år framåt och nöja mig med att fundera över morgondagen...för att så småningom gå över till att fundera över nuet.
Dagens affirmation: Idag låter jag min innre kraft manifistera sig
Kommentarer
Trackback
