Grubblare
Jag är en grubblare, när jag är utelämnad till mig själv och mina egna tankar så har jag lätt att snurra in på grubblerier om allt mellan himmel och jord, livet, kärleken, tiden, vänskap, rätt och fel etc. etc. Jag lägger helt enkelt ner en hel massa tid på att analysera min egen tillvaro. Ofta med enda resultat att jag får ytterligare saker att grubbla över..ungefär som när jag städar. (Jag ska röja undan i köket, ställa in mixern i skafferiet men där var det ju stökigt så då får jag röja skafferiet och då upptäcker jag att jag saknar vissa saker så då får jag gå och handla och då köper jag sånt som ska in i kylen vilket innebär att jag måste städa ur kylen när jag ändå håller på….och så vidare…och så vidare… med resultatet att köket aldrig blir städat men skåpen är ordentligt städade i alla fall.)
Hur som helst, det händer ibland att jag blir ganska låg och deppig av detta grubblande. Jag har lätt att se mina egna tillkortakommanden eller sådant jag saknar i mitt liv….MEN.. lika snabbt som jag kan sänka mig själv med mina grubblerier lika snabb är jag att ta till mig allt det underbara och det positiva som jag får utifrån. Jag älskar att skratta! Jag älskar att möta människor och lära känna dem! Jag älskar faktiskt att njuta av livet och om jag ska vara ärlig så tror jag att jag är rätt bra på det…när jag har människor runtomkring mig som plockar fram det bästa i mig… Då och där så tror jag på att allt är precis så bra som det känns just då. Då och där tror jag oftast på att jag är helt ok som jag är…det är inte förens jag kommer hem som jag börjar grubbla och analysera och påminna mig själv om att jag inte ska tro att jag är något värd.
Resultatet av detta är att jag växlar ganska fort i humör. Jag kan bokstavligen vara riktigt låg ena stunden för att sedan tycka att livet leker i nästa och båda dessa känslor är helt äkta. Som jag sagt så många gånger förr…livet är en bergochdalbana…och jag njuter av åkturen…även om det är läskigt ibland. Det är ok att må dåligt mellan varven…der är en förutsättning för att verkligen kunna uppskatta att må bra.
Jag grubblar men jag gräver sällan ner mig i det låga och får jag välja så väljer jag hellre att se saker positivt.
När jag läser det jag just skrivit så inser jag dock att jag återigen är tillbaka och berör samma punkt som jag har gjort förr… Jag behöver öva mer på att bekräfta mig själv och våga tro på det som är bra även när jag är ensam. Behovet av att spegla livet i omvärlden är naturligt men behöver komplitteras med en starkare självkänsla…en känsla av egenvärde... jag är på väg…ett steg i taget.
Dagens affirmation: Jag accepterar mina känslor som en del av mig
