Sorg
Hur gör man med sorg? Vems sorg är viktigast? Hur prioriterar man när allt borde stå överst på listan? Jag vill bara ta hand om, jag vill trösta och finnas till…men min egen sorg då…kan jag vänta med den, kan jag skjuta den åt sidan så länge och vara stark för de som behöver mig…vem är stark för mig..sen…när jag bestämmer mig för att släppa fram sorgen…när ingen förstår varför…för att det förväntas att jag redan ska vara färdigsörjd..? Känner mig otillräcklig. Kan inte finnas för en av de viktigaste människorna i mitt liv…kan inte trösta min mamma…är livrädd för att späda på hennes sorg med min egen.. Gör mitt gamla beprövade misstag.. sörjer i ensamhet…kan inte förmå mig själv att göra annorlunda.. Det är så självklart att andras sorg är viktigare och sannare än min…de står närmre…
…och får man sörja någon som fortfarande lever…bara för att man vet…att slutet är mycket nära?
Dagens affirmation: Jag tar vara på varje stund, varje dag och gör det mesta av mitt liv
