Melankoli och att vara en öppen bok
Melankolin har lägrat sig i mitt sinne idag. Huvudet känns tungt, hjärtat känns sårigt och själen mornar sig fortfarande, morgontrött, som efter en lång blöt natt.
Går att läsa som en öppen bok… blir tummad, hörnvikt, kaffefläckad och undankastad, snubblad över, insparkad under ett skåp…bortglömd.
Fullt så illa är det inte…det där är en liknelse ”gone bad”…som skulle stanna vid att jag känner mig som om jag går att läsa som en öppen bok men en jävligt krånglig sådan som folk inte förstår även om de läser den.
Nåja, ska ta mitt melankoliska jag i kragen och skaka av mig det gråa…släppa fram regnbågens alla färger…påminner mig om att mitt liv är fyllt av vackra, underbara vänner som får mig att skratta och må bra…finns ingen som är rikare än jag!
Dagens affirmation: Jag är älskad och uppskattad
