Vänner...
...det är de som vågar säga sanningen...även när den svider..och fy så ont det kan göra. Att spegla sig i en vän och inse att jag gör mig själv så galet illa och att jag med en dåres envishet satsar på fel häst hela tiden. Huvaligen..men visst, det är ju det enda sättet att komma vidare...smärta föder nya möjligheter...och jag är oändligt tacksam för mina ärliga vänner som härdar ut..och hjälper mig att utvecklas.
Kommentarer
Trackback
