Storms make trees take deeper roots

..jojo...Malin har landat i rockträsket (eller..tja..det allmänna musikträsket). Det började nog så smått på valborg när jag hade en härlig kväll tillsammans med kompis Åsa och hennes grannar. Gitarrer ljöd och röster testades...allsång helt enkelt...så länge sen...åh vad jag tycker det är underbart med musikaliska människor. Hur som helst, några veckor senare spelade Tempus (några av nämnda grannar..) på biljardpalatset och Åsa ville ha sällskap och jag tyckte att det kunde vara en bra ide att göra något "nytt" och var dessutom rätt nyfiken på hur Tempus skulle låta. Hade glömt bort hur härligt, häftigt det kan vara att lyssna på livemusik. Om jag hade tänkt mig att jobba på mina sociala skills så var det bara att glömma för jag kan inte låta bli att liksom försjunka i musiken, blind och döv för allt annat... Jag blev mäkta imponerad av bandet, låtarna och framträdandet...riktigt, riktigt bra!! Började ana någonstans då, att musiken skulle få ett nytt fotfäste i mitt liv..och att jag var på rätt spår...rätt spår så till vida att det är i musiken jag hör hemma...det är där jag kan vila och förlora mig själv...och hitta mig själv. Till min stora glädje och förvåning blev jag bjuden på Tempussångaren Kimmens födelsedagskalas några veckor senare...där allsången tog vid igen... Inget skansenstuk kanske men åh så härligt..häpnar över folk som kan plocka upp en gitarr och spela typ vad som helst eller som kan plocka en stämma "i farten" och ge pågående musikaliska stycke helt nya dimensioner....är rädd att jag återigen förlorade mig i musiken och tappade sociala poäng..men what the fuck...vi skrålade tills störningsjouren avbröt. Summan av kardemumman...Nu har jag rock i öronen vart jag går....musik som tar mig vidare...och gudarna ska veta att det är hög tid att gå vidare...