Berörd..

...jag är märkligt påverkad av MJs minneshögtid igår kväll. Satt med en stor toarulle i soffan och grät mig igenom de två timmarna. Man kan tycka att det är larvigt, jag har ju trots allt ingen som helst personlig relation till honom och räknar mig inte ens som något stort MJ fan....men jag är helt klart en MJ beundrare. Har alltid tyckt att han är enormt begåvad och att det är något sorgligt över hur han har behandlats av sin omgivning...det är väl det där "vårdande" draget som haft sitt att säga. Visst, jag erkänner, han har förmodligen inte BARA varit ett offer men samtidigt...hur har hans chanser varit att skydda sig från en omgivning som utnytjat och bedragit? Hinner man med att lära sig det när man inte ens hunnit med att växa upp och bli vuxen? Hur som helst..oavsett vem han var så är det svårt att inte gråta när man hör talen om vännen, mannen, brodern etc...människan alltså.. Läste i aftonbladet att de tyckte talen var opersonliga och det kan nog stämma...men de behöver inte vara personliga för att jag ska begripa att han faktiskt var en människa...någon som någon älskade...någon som någon saknar...det berör...det rör mig till tårar...och intrycket efter Paris ord på slutet om "den bästa pappa man kan önska sig"...de sitter kvar idag också...Tre barn som förlorat den enda pappa de någonsin kännt...3 barn som går en oviss framtid till mötes. Man kan bara önska för deras skull att familjen är så sammansvetsad som de vill ge sken av...att farbröder och fastrar kommer att kliva in och ta sitt vuxna, medmänskliga ansvar...utan tanke på förtjänster etc. Ang. barnen...jag fick ont i magen av ilska över det faktum att de syntes i rutan igår. Visst, jag sitter som alla andra och tycker att det är kul att se dem och att de är söta ungar etc...men allvarligt...MJ har lagt mycket energi på att hålla deras ansikten dolda för världen...förmodligen för att skydda dem från det kändisskap som han dragits med hela livet. Jag säger inte att det är rätt att tvinga barn att bära masker...men jag tror ändå att det är sunt att hålla dem borta från den galna media världen...han kämpade hårt för det...två veckor efter hans död beslutar hans familja att fläka ut barnen för hela världen...i direktsändning..det är respektlöst i mina ögon! Det är möjligt att barnen haft egna önskemål kring detta men det måste ändå vara de vuxna individernas ansvar att skydda dessa barn... ...allt detta till trots...man kan fundera över hur mycket DNA MJ och barnen delar...men summan av kardemumman...hans dotter...räddade showen...är det stora namnet på löpsedlarna och levererade kort och konsist det som alla kommit dit för att höra...det vi alla framför TVn väntade på...om det var hennes eget beslut...lyfter jag på hatten och tror att världen om några år kan se fram emot en ny generation Jacksons...med förmågan att trollbinda publiken....fast innerst inne hoppas jag att det går att ge dessa barn någon form av normalt liv... We are the world...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0