Storms make trees take deeper roots

Är utkommenderad som "back-up" för en av mina kollegor delar av dagen idag. Detta innebär att jag sitter på en plats och med arbetsuppgifter som jag i princip inte kan någonting om. Känner mig som något av ett ufo när jag sitter här och ler och försöker servea efter bästa förmåga. Tack och lov så har det så här långt varit ganska lungt. Men det är märkligt hur frustrerande och tråkigt jag tycker att det är att inte KUNNA. Nåja, lappar och mail och många glada leenden så ska jag väl klara av det här också. :-)

...en dag ska jag skriva en sång med titeln ovan. Den ska handla om det där när man träffar någon och faller pladask...trots att han/hon inte stämmer in i "mallen" på en enda punkt...men ändå är så rätt...men som sagt..det blir en annan dag. Idag sitter jag och grubblar över vänner, vänskap, människor i allmänhet...och hur man gör...och vad folk faktiskt tycker och tänker... Hur som helst...bara 1 dag och några timmar kvar till semestern :-)

Är så överjävligt trött på folk och falskspel! Vad är det för fel på folk? Jag kan köpa (och gör det med all respekt) att man väljer bort mig...men blanda för i helvet inte in alla andra..och låt mig i så fall vara! Det är jobbigt nog ändå utan att hela tiden jagas av tvivel...

...Igår firade vi Åsa som fyllde 34...jösses vad tiden går...mysig middag på Dalanisse...jag, Kattis och Åsa...like the good old days...Kan varmt rekomendera den restaurangen. God mat, trevliga lokaler och bra service...mycket prisvärt. När jag kom hem kollade jag av mailen och där låg en förfrågan om att hänga med på en Linedance kväll ikväll...var först lite tveksam men bestämde mig ganska snabbt för att nappa. Planen var att vi skulle vara med på en Pubkväll och visa upp några danser och sedan lära ut några. Nu visade det sig när vi väl var där att det inte kom särskilt mycket folk..men vad gör det? Vi hade musik och dansskor och det blev till sist 2 timmars dans i trevligt sällskap. Känns härligt...nu har jag fått dansa och röra på mig...en bra start på helgen...och vilket fantastiskt väder det blev också. Nej, det har varit en lång vecka med många sena kvällar så nu är det dags för mig att krypa till kojs. Carpe Diem Kram//Malin

...jag är märkligt påverkad av MJs minneshögtid igår kväll. Satt med en stor toarulle i soffan och grät mig igenom de två timmarna. Man kan tycka att det är larvigt, jag har ju trots allt ingen som helst personlig relation till honom och räknar mig inte ens som något stort MJ fan....men jag är helt klart en MJ beundrare. Har alltid tyckt att han är enormt begåvad och att det är något sorgligt över hur han har behandlats av sin omgivning...det är väl det där "vårdande" draget som haft sitt att säga. Visst, jag erkänner, han har förmodligen inte BARA varit ett offer men samtidigt...hur har hans chanser varit att skydda sig från en omgivning som utnytjat och bedragit? Hinner man med att lära sig det när man inte ens hunnit med att växa upp och bli vuxen? Hur som helst..oavsett vem han var så är det svårt att inte gråta när man hör talen om vännen, mannen, brodern etc...människan alltså.. Läste i aftonbladet att de tyckte talen var opersonliga och det kan nog stämma...men de behöver inte vara personliga för att jag ska begripa att han faktiskt var en människa...någon som någon älskade...någon som någon saknar...det berör...det rör mig till tårar...och intrycket efter Paris ord på slutet om "den bästa pappa man kan önska sig"...de sitter kvar idag också...Tre barn som förlorat den enda pappa de någonsin kännt...3 barn som går en oviss framtid till mötes. Man kan bara önska för deras skull att familjen är så sammansvetsad som de vill ge sken av...att farbröder och fastrar kommer att kliva in och ta sitt vuxna, medmänskliga ansvar...utan tanke på förtjänster etc. Ang. barnen...jag fick ont i magen av ilska över det faktum att de syntes i rutan igår. Visst, jag sitter som alla andra och tycker att det är kul att se dem och att de är söta ungar etc...men allvarligt...MJ har lagt mycket energi på att hålla deras ansikten dolda för världen...förmodligen för att skydda dem från det kändisskap som han dragits med hela livet. Jag säger inte att det är rätt att tvinga barn att bära masker...men jag tror ändå att det är sunt att hålla dem borta från den galna media världen...han kämpade hårt för det...två veckor efter hans död beslutar hans familja att fläka ut barnen för hela världen...i direktsändning..det är respektlöst i mina ögon! Det är möjligt att barnen haft egna önskemål kring detta men det måste ändå vara de vuxna individernas ansvar att skydda dessa barn... ...allt detta till trots...man kan fundera över hur mycket DNA MJ och barnen delar...men summan av kardemumman...hans dotter...räddade showen...är det stora namnet på löpsedlarna och levererade kort och konsist det som alla kommit dit för att höra...det vi alla framför TVn väntade på...om det var hennes eget beslut...lyfter jag på hatten och tror att världen om några år kan se fram emot en ny generation Jacksons...med förmågan att trollbinda publiken....fast innerst inne hoppas jag att det går att ge dessa barn någon form av normalt liv... We are the world...

Jag går upp på m orgonen och försöker tänka att idag kan bli en bra dag...jag försöker känna mig positiv och förväntansfull...och så minns jag...idag är en ny dag...ännu en tom dag...ännu en dag av frågor och funderingar, av grubblerier och den där ständigt närvarande kampen...kampen för att skjuta åt sidan och lägga fokus någon annanstans...försöker fylla mitt liv med nya positiva saker...men jag kan aldrig fylla det så mycket att jag inte saknar de gamla... Nåja..livet är för kort för att grubbla bort...så jag jobbar på att leva lite på vägen....en dag i taget. Kram /m

...nya skor på mig idag...så det kommer inte som någon direkt överaskning för mig att jag har skavsår...har ju säkert gått 200 meter i skorna...suck. Mina fötter är inte gjorda för sommar och skor...mina fötter är gjorda att gå barfota i gräset...eller möjligen i strandkanten...Jaja, vill man vara fin får man lida pin...tur att jag e så fin i de nya skorna då :-) Har haft en härlig helg. Lördagen spenderades med att just spendera...massor av pengar...handlade sommargarderob och 2 par skor...mins inte senast jag handlade 2 par skor sammtidigt...ett par riktigt snygga med klack (de jag får skavsår av nu) och ett par eccosandaler som är vansinnigt bekväma och suuuuuper röda :-). Efter avslutad shoppingtur packade jag ner all tvätt och åkte till Hässelby där det blev tvätt och solning för hela slanten. Nu är allt rent och doftar frisk luft och jag är lätt solkysst...och bitvis rätt solbrännd. Igår kväll var det mysig middag på stan (Norrtälje) med Dagrun. Vi testade den Indiska restaurangen och jag måste tillstå att deras Ticka Masala är den bästa jag har ätit...gott var det och mycket mat var det och trevligt sällskap var det. Mätta och belåtna tog vi sen en prom runt parken och ut på Borgmästarn. Det är lätt att tappa tiden när solen skiner och det är 27 grader varmt långt in på kvällskvisten. Hur som helst...det vart in alles en riktigt härlig helg....men nu är det måndag igen och tillbaka till arbetet...nästa vecka ska jag ha några dagars semester...hoppas på någorlunda fint väder i alla fall. Kramisar och karameller /m

Nu sitter jag här med ett dilemma…ska jag, som så många andra, ägna dagens blogg åt Michel Jacksons död…eller ska jag skriva om det jag tänkt…Kommer till slutsatsen att det är omöjligt att bortse från det uppenbara…världen är en stjärna fattigare. Men ännu har jag inte hittat formuleringarna för att beskriva mina tankegångar kring detta så därför får ämnet vänta till ev. senare bloggtillfällen. Själv befann jag mig, samtidigt som MJ dramat utspelade sig i LA, i en lägenhet i Sundbyberg med Linda, A-L, Aston och Martin. Aston var, inte helt oväntat, en riktig liten sötnos…som dessutom var vaken större delen av kvällen utan att protestera nämnvärt över att vi kom och stal hans mors uppmärksamhet. Han såg ut att trivas rätt bra med att ligga där och lyssna på tjejsnacket :-). …så när jag sitter där…med A-L som håller lilla Aston och Linda som sitter med magen i vädret…så kan jag inte låta bli att vilja reagera som en 4-åring. Skulle vilja ställa mig och stampa i golvet och vråla typ ”jag vill också ha”, göra en Maia, och lägga armarna i kors och ljudligt protestera i ett ”ORÄTTVIST!” och koppla på krokodiltårarna…. Men nu har jag ju tack och lov lite självkontroll och jag inser ju också att ett dylikt agerande inte skulle leda särskilt långt….och (viktigt) jag är så oerhört lycklig för deras skull…de kommer att bli fantastiska mammor och båda förtjänar det så innerligt mycket! …..själv får jag väl nöja mig med mina fantastiska brorsbarn så länge…och det är inte fy skam vill jag lova :-)!!! Lots a love /m ”Gå gärna i mina fotspår, men låt mig kliva ur dem först”

Alltså...jag undrar...är det bara jag som med jämna mellanrum råkar ut för att bh-bygeln går av?... Detta sker allt som oftast mitt på dagen när jag är på jobbet och långt ifrån alternativa bh-ar och resulterar i att jag under återstoden av dagen ständigt blir spetsad av den mycket vassa bygeln som sticker rakt in i strategiska delar av min stackars ömmande kropp...ajajajaj! Aldrig får man vara riktigt nöjd..jag som var så nöjd över att jag är helt symtomfri för första dagen på evigheter...ingen huvudvärk, inget illamående, ingen yrsel, inget rinnande öga...och det är då...mitt i mitt hälsoframkallade lyckorus som bygeln gör sin attack...japp summan av plågorna är konstant...det är bara att konstatera ;-) Nu längtar jag till mys och glass med Linda ikväll. Arbeta som om du skulle leva i evighet Älska som om du skulle dö idag /m

Har just pratat med världens bästa Linda. Vi ska ses imorgon, mysigt! Det var på tok för länge sen... och det säger vi varje gång. Linda ska bli mamma i Oktober. Har dåligt samvete för att jag inte hörde av mig och grattulerade när jag hörde ryktet men jag tror hon förstod..ville ju att hon skulle få säga det själv. Är så glad för hennes skull! Med lite tur får jag träffa A-L och Aston också imorgon...hoppas att hon orkar stanna kvar i stan så jag får beskåda hennes lilla mirakel..och framför allt får träffa henne. Har försummat Väddöbrudarna på tok för mycket de senaste åren. De är så oerhört viktiga i mitt liv...men det är väl just det... att hur lång tid det än går och hur våra liv än förändras så när vi möts så känns det som om vi aldrig varit skilda åt...det är det som är vänskap... (i det här fallet kan jag inte ha fel om den sanna vänskapen...eller) Jag är så priviligierad som får ha vänner som dem.

..jojo...Malin har landat i rockträsket (eller..tja..det allmänna musikträsket). Det började nog så smått på valborg när jag hade en härlig kväll tillsammans med kompis Åsa och hennes grannar. Gitarrer ljöd och röster testades...allsång helt enkelt...så länge sen...åh vad jag tycker det är underbart med musikaliska människor. Hur som helst, några veckor senare spelade Tempus (några av nämnda grannar..) på biljardpalatset och Åsa ville ha sällskap och jag tyckte att det kunde vara en bra ide att göra något "nytt" och var dessutom rätt nyfiken på hur Tempus skulle låta. Hade glömt bort hur härligt, häftigt det kan vara att lyssna på livemusik. Om jag hade tänkt mig att jobba på mina sociala skills så var det bara att glömma för jag kan inte låta bli att liksom försjunka i musiken, blind och döv för allt annat... Jag blev mäkta imponerad av bandet, låtarna och framträdandet...riktigt, riktigt bra!! Började ana någonstans då, att musiken skulle få ett nytt fotfäste i mitt liv..och att jag var på rätt spår...rätt spår så till vida att det är i musiken jag hör hemma...det är där jag kan vila och förlora mig själv...och hitta mig själv. Till min stora glädje och förvåning blev jag bjuden på Tempussångaren Kimmens födelsedagskalas några veckor senare...där allsången tog vid igen... Inget skansenstuk kanske men åh så härligt..häpnar över folk som kan plocka upp en gitarr och spela typ vad som helst eller som kan plocka en stämma "i farten" och ge pågående musikaliska stycke helt nya dimensioner....är rädd att jag återigen förlorade mig i musiken och tappade sociala poäng..men what the fuck...vi skrålade tills störningsjouren avbröt. Summan av kardemumman...Nu har jag rock i öronen vart jag går....musik som tar mig vidare...och gudarna ska veta att det är hög tid att gå vidare...

...Phu vilken pärs...har legat hemma i nästan två veckor med någon form om av mystisk sjukdom som har gjort allt för att ge hypokondrin fotfäste i mitt liv. Men jag tror jag har vunnit...kvar just nu är bara ett öga som inte går att öppna och om jag gör det så rinner det så att folk tror att jag är ledsen HELA tiden (och det är ju inte sant..är bara ledsen ibland). Hur som helst. Är tillbaka på jobbet idag och sitter här och tänker att jag borde lägga in bilder på bloggen. Piffa upp den lite, göra den lite intressant. Men en förutsättning för det är att jag får liv i datorn på hemmaplan och att jag hinner med att göra uppdaterinar på kvällarna. Vi får väl se. Mitt liv är för övrigt fullt av men...jag borde göra si och så...men...och så blir det inte gjort...kanske för att jag faktiskt inte alls borde, kanske för att jag är för lat, kanske för att jag är för rädd..men...det känns som om jag borde plocka bort några men ur min vokabulär och bara göra istället. Hur som helst...love to you all /m

Fick ett infall förra onsdagen och maxade på gymmet, dvs la på avsevärt mycket tyngre än jag brukar och körde 3x6 istället för 2x15. Kändes bra just efteråt och oj vilja muskler jag fick..;-) men nu kommer det surt. I kombination av att jag flyttar runt mellan arbetsplatser med bord och stolar som inte är anpassade efter mig så har jag nu överjävligt ont i min högra handled...en massörs mardröm...särskilt en massör som just startat eget. Lutar åt att det är någon inflamation..ont gör det hur som helst och det gör mig stressad. Hade planer på gymmet ikväll men nu blir jag tveksam. Vill inte göra ont värre men samtidigt är det dumt att inte träna. Får väl avvakta och se hur jag känner när jag kommer hem.

Nu har jag min chans att öva på att leva snålt. Har just räknat ut att jag har 28kr om dagen att leva på fram till lön...blir inga stora utsvävningar där inte men å andra sidan något av en utmaning att se om jag klarar det. Fördelen...jag har inte råd med skräpmat och allt det där onödiga mellan målen ätandet. Jodå, det finns något positivt även i detta. Hur som helst, en liten resumé av helgen: I fredags kväll blev det efter många om och men en tur ner till Stockholm och biljardpalatset där Tempus hade spelning. Måste erkänna att spelningen överträffade mina förväntningar. Killarna gjorde riktigt bra ifrån sig och jag gillar verkligen musiken. Framför allt verkade de ha riktigt kul på scen och trivas i rampljuset. In alles...en kul kväll.... Men dessvärre missade jag bussen hem och fick stå i 50 minuter vid tekniska högskolan och vänta på nästa buss så det blev onödigt sent i säng. I lördags var det tidig uppgång och omedelbar avresa mot Spånga för att skjutsa Lucke på kalas. Min tålmodiga brorson höll god min medan faster irrade runt i villaområdena i Spånga innan vi hittade till rätt ballongprydda hus. Sen bjöds det på lunch på altanen på Smultronstigen, 3 kamp och så småningom grill middag. Mycket trevligt! Kvällens höjdpunkt var att "se" Gabriel Nilsson trava in på plan tillsamans med Isaksson inför kvällens landskamp...tyckte nog jag skymptade en tår i stolt moders öga.. Efter missad straff och rensning med olycklig utgång gav jag upp tittandet och gick upp och såg ice age med barnen istället. Maia somnade i mitt knä och Lukas var inte långt ifrån han heller...mysigt. Söndagen var solig och härlig och gick i dansens tecken. Linedanceavslutning mitt ute i spenaten vid Rånäs någonstans. Varmt skönt och en väldig massa dans. Härligt! Lite sorgligt att det inte är någon dans förens till hösten igen. Sen var ytterligare en helg till ende...och inte har jag städat eller tvättat. Phu..det blir kanske nästa helg.

Confeldtsus Friskvård Känner du dig stressad? Är kroppen trött och musklerna stela? Unna dig en avslappnande och välgörande klassisk massage. Nu öppnar jag min nya praktik på Vegagatan 3, Norrtälje Passa på! Klassisk massage! 50 min 350 kr 30 min 200 kr För bokning vänligen kontakta: Malin Feldt Tfn: 070-6164221 [email protected]

...det är de som vågar säga sanningen...även när den svider..och fy så ont det kan göra. Att spegla sig i en vän och inse att jag gör mig själv så galet illa och att jag med en dåres envishet satsar på fel häst hela tiden. Huvaligen..men visst, det är ju det enda sättet att komma vidare...smärta föder nya möjligheter...och jag är oändligt tacksam för mina ärliga vänner som härdar ut..och hjälper mig att utvecklas.

Vilken härlig och fullspäckad helg jag har haft. I fredags kväll dansade jag på gatorna i Norrtälje med linedancegänget...lite tvärnit blev det på kullerstenarna men det gick trots allt bättre än förväntat. Den här gången hade vi tom mycket publik. Hoppas att vi lyckats locka några nya förmågor till nybörjarkursen i höst. I pausen han jag med ett trevligt samtal med god vän och när det var färdigdansat så blev det härlig veg burgare på På G tillsammans med linedancearna. I det stora hela en riktigt lyckad kväll. I lördags fick mapa och bror med fru och barn sin julklapp. En härligt solig resa med Eckerölinjen. Liksom förra året så hade vi vädergudarna med oss för att inte tala om hur imponerade de var över att vi fått ett så fint bord i fören...undrar jag om det har något att göra med gruppbokningarna jag gjort för friskis räkning tidigare? Hur som helst...gott smörgåsbord och trevligt umgänge heeeela dagen.. Vid hemkomst landade jag med massor av lakrits i soffan framför Askungen..andra gången i livet som jag ser en hel opera..och hör och häpna men jag skrattade ut högt. Helt underbar föreställning och jag har dragit slutsatsen att Malena Ernman är operavärldens svar på Jim Carrey...gummiansikte. Hur kul som helst..och fantastiska röster. I söndags var det mors tur att bli uppvaktad med solstol och lunch. Gyllenfeldtarna sena som vanligt men en mycket trevlig stund blev det i alla fall. Barnen är sådana sötnosar...fasters stoltheter :-) Var förbi Ikea på vägen hem och köpte lite småsaker till rummet (praktiken)...det dyraste jag köpte kostade 40kr och ändå slutade notan på närmare 600 kr...galet. Idag när räkningarna är betalda finns det bara 1700kr kvar på kontot som ska räcka till nästa lön...jag undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet med den nya lokalen. Hur som helst, Idag drar Confeldtsus friskvård igång ordentligt...egen lokal. Funderar på att starta en hälsoblogg så småningom...och använda den istället för en hemsida...men det är bara på spåna stadiet ännu...saknar mitt bollplank...men kan inget göra åt hennes val.

...finnaly beeing erased.. Men vad ska man göra när suddegumman varit framme och suddat ut mig ur ditt liv? Finns ingen "permanent marker" i världen som kan ändra på att du inte längre vill veta av mig...att jag inte längre finns...i din värld...