Storms make trees take deeper roots

Livet är en berg och dalbana...tur är väl det kanske för jag älskar berg och dalbanor och förmodligen skulle jag förgås av tristess om varje dag var som den förra och dessa eviga svängningar inte förekom...men ändå...tänk så vilsamt det  kunde vara att slippa vissla och sprudla i ena stunden för att i nästa kliva rakt in i mörkret och undra vad som gick fel...Ibland är det faktiskt svårt att hänga med. Kan inte vara så himla lätt för omgivningen heller.

Igår var en helt ok dag, jag kännde  mig nöjd med mig sjävl och dagen och hade "stora" planer för kvällen men så när jag klev av bussen så slog allt plötsligt om och all lust rann av mig...en liten insident som inte borde få spela så stor roll...och så var den kvällen förstörd. Jag som trodde att jag hade kommit förbi den fasen...att det skulle vara lättare på något sätt...men det är bara ett bevis på att arbetet med mig själv och balans i tillvaron är en ständigt pågående process...blir aldrig riktigt färdig...men mycket mycket bättre. Trots allt måste jag klappa mig själv på axeln för att jag ser vad det är som händer och kan vända en negativ spiral innan smärtan får ta överhanden fullständigt.

Livet är ju trots allt fullt av fint och härliga människor. Detta är vad jag planerar att intala mig själv denna lördag när jag ska tampas med demoner och mitt innre motstånd...på söndag ska jag vakna som en starkare och självsäkrare kvinna!!!

Puss alla vackra människor

//m