Att vara eller inte vara...
Nu börjar det kännas...att det är första veckan efter semestern och att jag har fått på tok för mycket sömn...är så gränslöst sömnig. Kan inte låta bli att bli lite orolig när den här tröttheten tränger sig på...tycker att jag känner igen den lite för väl har varken tid eller lust att hamna i någon energilös trötthets fas...har på tok för mycket kul att ta mig för under hösten :-)
De senaste två månaderna har jag grubblat mycket över det där med lokalen jag hyr för Confeldtsus räkning. Just nu kostar det mer än det smakar, svårt att få kunder men jag kan heller inte påstå att jag direkt ansträngt mig. Hur jag än grubblar fram och tillbaka så återkommer jag till samma tanke...jag vill inte...jag har för mycket jag vill göra i mitt liv för att jobba heltid och sen varenda kväll och helg... Tanken när jag hyrde lokalen var att jag skulle börja smått och jobba upp en kundkrets etc för att så småningom kanske kunna försörja mig på det...och det är fortfarande en klok tanke...men det kan ju ta precis hur lång tid som helst och under tiden får jag lägga resten av livet på is...är jag villig att göra det?
Även utan att ha behandlingar att utföra på kvällar och helger så räcker inte tiden till för allt jag skulle vilja testa/göra...vill inte dö nyfiken...eller vad det nu är man brukar säga. Å andra sidan...kommer jag ångra mig om jag säger upp lokalen? Jag vet inte...får ingen rätsida och inte blir det bättre av att det sitter en liten viktigpetter på min axel och viskar om misslyckanden och att jag ger upp för lätt... Hur håller man isär vad som är att ge upp för att det är lite motigt och vad som faktiskt är konstruktiva livsbeslut även om de går stick i stäv med vad man borde?
För visst borde jag vilja vara egen företagare? Visst borde jag vilja tjäna de pengar som jag i förlängningen kanske kunde tjäna som massör/hälsopedagog? Är jag bra feg och lat? Eller kan jag tillåta mig själv att välja det som ger glädje och livskvallite just nu... Har alltid klappat mig själv på axeln och påstått att jag inte bryr mig så mycket om vad alla andra tycker...men det är inte sant inser jag.... vill ogärna bli betraktad som någon som misslyckats för att jag lägger ner min verksamhet efter bara några månader...även om jag i mitt hjärta kan motivera det hur bra som helst så kan jag inte sätta ord på den känslan så att jag kan få andra att förstå... Jag är ingen streber eller kärriärist...jag vill bara få vara och lära mig nya saker och göra det jag tycker känns bra...ha tid att träffa vänner och finnas till för andra människor och inte alltid behöva säga nej eller gå och lägga mig tidigt en fredagkväll för att jag ska upp och jobba på lördagen..är det fel?
Älskar att massera...der är något jag vet att jag kan och som ger så oerhört mycket...men bara för att jag säger upp lokalen innebär ju inte att jag inte kan fortsätta att massera mina befintliga "kunder" jag är ju fortfarande mobil och jag har ju fortfarande ett vardagsrum att vara i som tidigare...
Nåja...jag fortsätter att fundera...men snart måste jag fatta ett beslut för det börjar bli på tok för dyrt med hyran.
De senaste två månaderna har jag grubblat mycket över det där med lokalen jag hyr för Confeldtsus räkning. Just nu kostar det mer än det smakar, svårt att få kunder men jag kan heller inte påstå att jag direkt ansträngt mig. Hur jag än grubblar fram och tillbaka så återkommer jag till samma tanke...jag vill inte...jag har för mycket jag vill göra i mitt liv för att jobba heltid och sen varenda kväll och helg... Tanken när jag hyrde lokalen var att jag skulle börja smått och jobba upp en kundkrets etc för att så småningom kanske kunna försörja mig på det...och det är fortfarande en klok tanke...men det kan ju ta precis hur lång tid som helst och under tiden får jag lägga resten av livet på is...är jag villig att göra det?
Även utan att ha behandlingar att utföra på kvällar och helger så räcker inte tiden till för allt jag skulle vilja testa/göra...vill inte dö nyfiken...eller vad det nu är man brukar säga. Å andra sidan...kommer jag ångra mig om jag säger upp lokalen? Jag vet inte...får ingen rätsida och inte blir det bättre av att det sitter en liten viktigpetter på min axel och viskar om misslyckanden och att jag ger upp för lätt... Hur håller man isär vad som är att ge upp för att det är lite motigt och vad som faktiskt är konstruktiva livsbeslut även om de går stick i stäv med vad man borde?
För visst borde jag vilja vara egen företagare? Visst borde jag vilja tjäna de pengar som jag i förlängningen kanske kunde tjäna som massör/hälsopedagog? Är jag bra feg och lat? Eller kan jag tillåta mig själv att välja det som ger glädje och livskvallite just nu... Har alltid klappat mig själv på axeln och påstått att jag inte bryr mig så mycket om vad alla andra tycker...men det är inte sant inser jag.... vill ogärna bli betraktad som någon som misslyckats för att jag lägger ner min verksamhet efter bara några månader...även om jag i mitt hjärta kan motivera det hur bra som helst så kan jag inte sätta ord på den känslan så att jag kan få andra att förstå... Jag är ingen streber eller kärriärist...jag vill bara få vara och lära mig nya saker och göra det jag tycker känns bra...ha tid att träffa vänner och finnas till för andra människor och inte alltid behöva säga nej eller gå och lägga mig tidigt en fredagkväll för att jag ska upp och jobba på lördagen..är det fel?
Älskar att massera...der är något jag vet att jag kan och som ger så oerhört mycket...men bara för att jag säger upp lokalen innebär ju inte att jag inte kan fortsätta att massera mina befintliga "kunder" jag är ju fortfarande mobil och jag har ju fortfarande ett vardagsrum att vara i som tidigare...
Nåja...jag fortsätter att fundera...men snart måste jag fatta ett beslut för det börjar bli på tok för dyrt med hyran.
Kommentarer
Trackback
